2000 Mas La Plana & 2004 Ch Mont-Redon

Äntligen onsdag och dags för att ta igen helgens bottennapp. Med min vanliga tur så är inte min snok i toppform, pg a en förkylning. Men det ska inte hindra mig. Patrik tar med sig en 2004 Château Mont-Redon och ett glatt humör. Jag har hällt upp Torres Mas La Plana i karaffen och dukat upp med en hel Napoli salami att karva på, samt ett kilo Sovrano ost och en Epoisses. Vi startar med spanjoren.


Torres är väl knappast okänt för någon, och hans cabernet sauvignon-vin Mas La Plana blev världsberömt då årgång 1970 vann som världens bästa cabernetvin i en nu legendarisk blindprovning i Paris 1979.


Färgen är mörk röd och doften fruktig och god. Till en början är doften stor på svartavinbär, men 3 timmar senare är den skrattretande övertydlig på svartvinbärsgelé. Så till den milda grad att jag sliter fram en svartvinbärsgelé-burk ur kylskåpet och vi jämför direkt ur burk och vinglas. Jodå, exakt på pricken fullträff. Patrik hittar också spännande toner med rotfrukter och viol. Min trasiga näsa lyckas få det till blod. Helheten ger oss ett intryck av Nya Världen.


Smaken är old school, med en europeisk stramhet. Tanninerna är avslipade och märks inte alls. Frukten är varm och lite eldig. Mitten är bred och avslutet långt och gott. Vinet känns modernt, snyggt, elegant och balanserat. Tonerna lutar tungt åt svarta vinbär.

Denna fransman finns i systembolaget ordinarie sortiment och har för mig alltid varit ett tryggt val. Har dock inte provat 2004. Så här tyckte vi om den.

En fin doft av röda bär, gärna lite sockrade bär gör sig först hörd. Den övergår ett par timmar senare i en ljuvlig jordgubbskompott. Det blir en rolig och stark kontrast mot det andra glaset i handen med Mas La Plana och svartvinbärsgelén. Om den gick i mörka bärs tecken så har vi här den ljusa sidan. Mont-Redonens doft känns fräsch och sötfruktig. En bild vi fick upp var mosade mogna jordgubbar i sockrad mjölk. Kan det vara Grenachen som ger oss det goda? Hur stor andel Grenache är det i denna ChdP?

Smaken går förstås åt jordgubbar den med, men även oxfond eller buljong och en fin kryddighet. Vinet är finlemmad och en hög syra. Avslutet ger en liten ton av jord. Som att äta den där jordgubben som har legat mot backen och fått lite åkerjord på sig.

Båda vinerna är fantastiskt goda. Men jag ger ändå min röst på Mas La Plana, då denna hade i mitt tycke en större kropp. Både jag och Patrik var extremt nöjda med kvällen och jag tackar för vinet och en fantastiskt intressant samtalspartner inom vinets goda värld. Oss vinnördar emellan.

2000 Torres, Mas La Plana, Spanien, 218:-

2004 Ch Mont-Redon, Châteauneuf-du-Pape, Frankrike, 215:-