Efter en artikel i Livets Goda blev jag nyfiken på den här producenten. Det är väl mest för deras vingårds betecknade Gigodas viner som de är kända för, men jag börjar på deras bas vin från Côtes-du-Rhône. I artikeln står att läsa att Château de Saint Cosme grundades 1490. I 14 generationer har Louis Barruol och hans förfäder varit vinodlare, men det är först sedan 1997 som egna viner har producerats. Tidigare sålde de sina skördar till bland annat Guigal, men sedan Louis tog över verksamheten ville han göra något eget. Så här säger Louis också: - Vi är terroirorienterade och jobbar inte med att ta fram kloner utan använder de gamla traditionella stockarna. Jag vill fortsätta vara en liten producent och använda gammal teknik. Inte för att min farfar gjorde det, utan för att jag har provat allt och kommit fram till vad som funkar bäst!
Det här vinet är gjort på 100% Syrah som avstjälkats och vinifierats.
Färgen på vinet är väldigt tät och mörk. Doften i glaset går åt mörka bär, blåa plommon, choklad. Men även lite örter och en del kryddor. Jag tycker doften är riktigt trevlig.
Vinets smak visar på slank och syrlig frukt. Väldigt syrlig. Vinet känns lite "bonnigt". Men jag hittar lite plommon och förstås de mörka bären. Avslutet är tydligt strävt och torrt. Näe, för att bara sitta att sippra på en kväll, så blir det en besvikelse för mig. Doften går jag igång på, men den väldigt syrliga smaken gör att jag längtar efter en bit mat att matcha vinet med.
Dag 2. Nu är vinet något mer dämpat och syrligheten har även den tonats ner. Avslutet är fortfarande strävt och torrt. Längtar återigen efter mat. Dock upplever jag vinet något bättre idag.
2006 Côtes-du-Rhône Saint Cosme, Frankrike, 99:-
.JPG)
.JPG)
4 kommentarer:
Kul läsning – även om det hade varit roligare om upplevelsen för dig varit bättre. Jag har provat en del av Saint Cosme`s viner och aldrig blivit imponerad. Även i en generös årgång som 2003 och klassiska som 2001 och 2005 samt lättillgänglig som 2004 blir jag lika frustrerad. Det finns något hårt och kärvt i hans viner som inte jag riktigt gillar eller klarar. Förmodar att det finns provare/vindrickare som gillar stilen men jag har ”bränt” mig för gott - tror jag – kanske? ; )
Kul att vi lutar åt samma håll. Jag vet inte om det där hårda och kärva för dig och bonniga för mig försvinner med tiden? Det kanske aldrig blir ett elegant vin. Vilket fall som helst så köper inte jag på mig några fler. Det blir och sniffa vidare i Rhone-världen.
Jag läste din fantastiska provning av Châteauneuf-du-Pape. Som alltid otroligt berikande. Extra kul att läsa då jag själv köpt på mig ett par 2005 Chante Cigale v.v. Jag har dock tänkt vänta ett par år innan korken åker upp, och det låter som ett klokt val när jag läser din beskrivning av vinet.
Ja, spara på Chante Cigale är nog klokt. Kändes för mig som det mest typiska Chateauneuf du Pape vinet av alla sju viner. Blev faktiskt förvånad att det var ett så tufft och stöddigt vin som det var. Hade fått för mig att den skulle vara mer lättillgänglig. Har läst mycket positivt om egendomen och sonen i huset – endast 24 år gammal – som tog över med årgång 2006 och den årgången samt 2007 spås lysande utsikter. Han verkar till och med vara mer energisk än Barroche killen. Själv har jag ännu inte köpt några av vinerna. Resurserna är inte obegränsade och även om jag delar din devis med ” 90% av mina pengar lägger jag på vin, resten slösar jag bort!” så börjar frun tycka att det skulle behövas lite nya kläder till mig.
Om jag köper så satsar jag nog på just Chante Cigale, samt Santa Duc och Vatican.
Obegränsade och obegränsade. Det handlar bara om prioriteringar ;)
Men man måste väl se respektabel ut också. Jag tänker bara på vad jag kunde köpa för vin för pengarna istället. Snacka störd. Ska lämna in bilen nu på torsdag, ska visst kosta 3000:-. Va! Tänk va mycket gott jag kunde köpa för dom pengarna. :)
Skicka en kommentar