Jag valde mellan Bollinger eller Roederer, det blev det sista. Här förde vi inga anteckningar, utan lätt oss väl smaka. Det som ändå stack ut var den otroligt brödiga tonen. Det är nästan så vi tror att det kan vara något defekt över vinet. Visst har denna NV vilat på hyllan i ett par år, men kan det bli en sån skillnad. Det kom upp att vi tyckte den påminnde om en mogen champagne.
Första vinet av trissen är mitt val. Agne och Eduardo provar blint.Först en tydlig alkonstinn doft. Väldigt tydlig på korintrussin. Mognadstoner varvas med lagerblad, örter, svarta oliver, Cuba-cola och brända fat.
Smaken sjunger av mogen frukt och komplexitet.. Djup och smakrikt. Även här tydliga korintrussin. Den där mystiska undervegetationen som går åt svamp och skog. En hel del mörka plommon, russin och söta mogna frukter. Avslutet är långt och väldigt spännande. Otroligt gott.
Här är det litet svårt att ursprungsbestämma pga mognadstonerna. E var och nämde Rhone men lutade mer åt en mogen Napa Cab. A kände igen sig från en del Aussie men även Napa han med. Nu gjorde jag det inte lätt för dom, med att välja en Quintarelli. I den här flaskan samsas både Corvina, Rondinella, Cabernet Sauvignon, Nebbiolo, Croatina och Sangiovese. Alla var dock överrens om dess kvalitet och väldigt goda smak.
Nästa vin står Eduardo för.
Här lyfts doften fram av mörk frukt med kaffetoner. Jag hittar en sälta i doften. Tydliga mörka körsbär och en uns blyerts. Allra tydligast är dock kaffearomen.
I munnen agerar vinet stramt och strigent. Fortfarande mörk frukt med mörka körsbär och kaffe, men med tydlig fathantering. Avslutet är ok med fat och mörk frukt.
Här är jag insnöad på Bordeaux. Stramheten och blyertsen fick mig att söka dit. Agne kom väl inte fram till ett beslut, men att det var Europa var han övertygad om. Vinet var är ok, inte det mest spännande kanske. Lite överekat tyckte vi alla.
Nästa vin bjuder Agne på.
Här är doften rejält flörtig och inbjudande. Nästan söt bärig, fylld med mogna, söta jordgubbar. Precis som koncentrerad Önos jordgubbssaft. Vanilj blandas med parfymiska inslag. Den är har en förförisk doft.
I smaken är vinet litet knutet och blommar inte ut lika mycket som doften. Friskt och medelfylligt med toner av jordgubb, röda körsbär och en lätt touch av fat. Avslutet är tyvärr i dagsläget alldeles för kort och lämnar en känsla av att blivit snuvad på konfekten.
2003 Brunello di Montalcino Ciacci Piccolomini, N/V, ca 330:-
Här var jag och Eduardo övertygade att den var Napa pinot noir! Allt fanns där. Sötvarm frukt med mogna jordubbar och vanilj. I smaken stämde det inte riktigt, men vi gick ändå på vår instinkt.
Fantastiskt roligt att vi alla tre valde ett italiensk vin, och av dessa tre blir det två Brunellon. Vi hade hela välden att välja på och valde två viner som höll oss inom några kilometer från varandra. Det tredje med några mil. Otroligt roligt och trevligt. Sen att vi alla tre var ute och cyklade gjorde saken bara ännu roligare. Sån´t är livet inom vinprovning.
Till desserten korkade jag ur denna lilla sötnos, från favorit producenten i Ungern; Szepsy! Att han gör landets bästa tokajer är det ingen tvekan om. Här är det en Szamorodni vi provar. Om jag förstått det rätt så blir det en Szamorodni om restsockret ligger under 60 gram per liter. Vinet har en underbar doft av botrytis och citrus, aprikos, honung samt grapefrukt. Smaken är söt med fantastisk syra och toner av citrus, honung och aprikoser. Avslutet lämnar ett skönt inslag av grapefruktskött. Som att dricka solsken. Tack Stephan för att du gör det möjligt.
Det här var riktigt kul. Vi måste göra om det här. När kan ni?
.JPG)
.JPG)
1 kommentar:
Tack för en trevlig kväll i all enkelhet;-) Grytan var fantastisk och pannacottan lika så. Rock on.
Skicka en kommentar