Cucullar och Quintarelli

Vi blir bjudna över till Agne och familj. Då vet man att det blir gott i glaset. Jag tar med en flaska också. Vi grillar karré och äter coucoussallad till, sommaren är här. Först ut häller Agne upp en skvätt från något han spart från igår.

Jag tar mig en sniff. Det doftar mörk frukt med drag åt björnbär. Fatig och lite rökig. Frukten känns lite kärnig också.

Smaken är lite syltig och domineras av mörk frukt. I munnen känns vinet lent men lämnar ett litet bett på slutet. Tonerna går åt björnbär, vanilj, fat, eukalyptus men är också rökigt och lite gräsigt. Den är helt enkelt god. Inget att ta fram till finmidda´n, men absolut till fredagsmyset. Jag gissar att det är en Cabernet Sauvignon från Sydafrika.


Svaret är: 2006 Eikendal Merlot, Sydafrika, SB 95093, 108:-




Sen går vi på det tunga artilleriet. Agne har dekanterat vinet i sin karaff i hela sju timmar. Jag har ingen aning vad som bjuds, men här är mina intryck:


Doften är tydlig på fuktig jordkällare! Korkskadad? Efter hand vädras den bort. Mörk frukt med drag åt körsbär, körsbärskärnor. Men framför allt är det nån slags mineralitet eller sten eller grustag som känns tydligast. Doften känns igen. Kan det vara en bra Brunello?


Smaken är rejält stram och sträv. Vinet känns ungt och koncentrerat. I frukten gömmer sig syrliga körsbär och fina jordgubbar. Även i smaken finns en känsla av jord eller sten eller mineraler, terrior kanske. Vinet har ett långt avslut. Sammanfattningsvis tycker jag att vinet är riktigt gott om än ungt och tufft i nuläget. Ge det några år och det kanske blommar ut. Men jag gissar på att det är en Brunello.


Svaret är: 2004 Cucullar, Montsant, Spanien, SB 96487, 279:-



Det var helt fel gissat. Montsant har jag ju provat vid flera tillfällen. Distriktet omgärdar Priorat. Och visst är vinerna här ifrån tuffa och koncentrerade. Jag tycker också att jag senaste tiden kännt denna mineral-känsla som jag nämde i dessa viner. Så jag borde ju ha plockat denna rätt, men det är lätt att vara efterklok. I det här vinet är druvblenden 45% syrah, 20% cabernet sauvignon, 20% cariñena och 15% garnacha. Tack Agne för den upplevelsen.



Nu är det min flaska som ska låta sig smakas. Här har det bara hunnit dekanterats i ca en timme innan vi provar. Så här är våra intryck av den:


Doften är riktigt komplex. Lager på lager av intryck som växlar hela tiden. Torkade kryddor, svagt av stall, fikon, russin, tång i havsbris, röda bär, smultron, jordgubbar, körsbär och slutligen rosor. Wow, Agnes leende går från öra till öra. Men vad är det, frågar han. Färgen på vinet är vackert orange tegel.


Smaken växlar intryck hela tiden. Den går från körsbär, torkade kryddor, ceder, jordgubbar, lätt touch av en elegant och snygg amarone med lång komplex eftersmak till russin, svamp, mogen frukt, sötfruktig och spritig.
-Skitgod, säger Agne. Med slutsats av färg och doft säger han att han tror det är en Pinot Noir, men tillägger att smaken för honom till Italien. Alltså en Pinot Noir rån Italien blir hans gissning.


Svaret är: 1999 Valpolicella Superiore, Quintarelli, Italien, SB 74283, 499:-

Det är andra gången vi provar denna Valpolicella. Min första stora "hallelulja-moment" var när jag fick prova en skvätt av Quintarellis Amarone 1997, sen dess är jag såld. Tyvärr räcker inte min plånbok till hans topp viner, så jag får nöja mig med den här. Men vilket vin det är! Här har han blandat Corvina, Rondinella, Cabernet Sauvignon, Nebbiolo, Croatina och Sangiovese. Quintarelli släpper alltid sina viner när dom är mogna och drickfädiga, just nu är det årgång 2000 av detta vin som finns i best. sortimentet. För Agne var detta det bästa han provat hittills i år. Jag håller med om att den kvalar direkt in på årsbästalistan.