1994 Riesling Auslese vs. 2002 Tokaji Aszu 5 p.

Flight 3

Två sötsaker.

Dessa båda godsaker provade vi inte samtidigt mot varandra. Utan de kom fram vid olika tidpunket under kvällen. Den första vi smakade på var rieslingen. Det är vansinnigt kul när dessa gömda skatter släpps på systembolaget. För endast en spottstyvel. Den här köpte jag förra sommaren för 99:-!!! Ett 14 år gammalt vin. Som med dess kvalitet fortfarande skulle klara flera år till. Fantastiskt. Hur kommer det sig att det är möjligt att kunna köpa dessa? Är det otrendigt? Är det för att det är sött? Svårt att uttala? Vad tror ni?

1994 Erdener Herrenberg Riesling Auslese, 99:-

Doften är klockren för mogen riesling. Inte en chans att vi skulle kunna missa det här i en blindprovning. Eller? Det är så stark förknippat med petroleum. En gammal läckande moppetank. Eller en sur och rostig gammal merca. När man berättar det för "oinvigda" rynkar dom på näsan. Det låter inget gott. Men det är inte på ett negativt sett. Utan för mig är det fantastiskt gott. Doften bär också med sig litet honung. Kanske en liten ton av aprikoser eller är det persikor. Gott.

I munnen är vinet halvsött och friskt. Moget med inslag av den tydliga petroleumen. Härliga nyanser av acaciahonung och aprikoser. Långt och balanserat avslut. Smakabra!

2002 Tokaji Aszu 5 pyttonyos, ca 300:-

Den här godsaken hade Stephan med sig. Den hade varit öppnad ett tag, men det märktes ingenting på vinets fräschör. Det här är långlivat. Jag har en till flaska, plus en som jag delar med Agne, frågan är hur länge man orkar vänta. Det är ju så förbannat gott. Jag har skrivit om vinet förrut, så jag gör inga långa utlägg nu.

Doften är fräsch söt och har tydliga toner av acaciahonung. Även en hel del torkade aprikoser.

I munnen är vinet skönt sött. Lätt och balanserat. Tonerna från doften går igen. Acaciahonung. Torkade aprikoser. Det här är så gott så gott.

Livet är för kort för dåliga viner!!

2004 Petite Rousse vs. 2003 Ojai Vernas Vineyard

Då var det dags för.....


Flight 2

Två Syrah viner från Kalifornien.

Glas 1

2004 Petite Rousse Clos Mimi, 219:-

Det här vinet var en favorit som Agne och jag hittade på Divines sortimentprovning för ett år sedan. Det finns lite rolig läsning som Gunnar spaltat upp på Divines hemsida. Bl a står det där att Tim och Mimi Spear startade sitt vineri 1996. Tim är helt hängiven druvan Syrah och gör viner från olika små vingårdar i Paso Robles och Santa Ynes. Hela vineriet är målat i olika nyanser av grönt enligt Feng Shui. Tim anser att detta gör att jästen arbetar maximalt. Tim kallmasserar sina druvor länge eftersom det ger tanniner som går längst ut på tungan. Han spelar klassisk musik för druvorna när de jäser. Chopin fungerar bäst tycker Tim. Tim Spears som är vinmakare följer "the witches almanac ( the lunar calender )", för att bestämma när han ska plocka druvorna. Han pressar alltid sina viner när månen blir större och aldrig när den blir mindre. Och med årgång 2004 har han tagit ytterligare ett steg och pressar vid fullmåne.

Ok....?? Låt oss se vad vi tycker om det.

Redan i doften är den tung på koncentrerad frukt som går åt hallon. Det är mycket starka drag åt reducerad hallonsås. Å jag gillar hallon. Det finns en lätt eldighet (14,5%) som hittar fram genom den kompakta frukten. Efter en tid i glaskupan kommer en stor blombukett fram i doften, med betoning på rosor. En lätt parfymerad ton hänger över vinet. Agne nämner en animalisk doft.

I munnen är det en väldigt koncentrerad frukt, tillsammans med starka inslag av reducerade hallon. Alkoholen försvinner bort i den massiva frukten. Eftersmaken är lång, tjock och kompakt eftersmak.

Det här är ett maxat och lite over-the-topp vin fyllt med hallon, och jag gillar det. Jag blev förälskad för ett år sen och kärleken håller i sig. Men... skulle det visa sig, nästa vin var så mycket bättre att det lutar åt skilsmässa och en ny kärlek som stavas Ojai har uppstått.

Glas 2

2003 Ojai Vernas Vineyard, 299:-

Jag provade Ojai Pinot Noir, iallafall en av dom, för inte så längesen. Den var storartad. Kan hans Syrah nå samma climax?

Doften har liknande assiosationer som förra vinet. Hallon, men här är det inte reducerat. Utan här är det mer förfinad vildhallon som gäller. Visst är doften massiv och kompakt. Förförisk är det bästa jag kommer på. En och annan jordgubbe hoppar upp också. Efter sin tid i glaset, letar sig lite underbara gula frukter fram och härlig smörkola. En svag nyans av tobak finns där i bakgrunden. This is magic. Underbart med ett vin som växlar och bara ger mer och mer under resten av kvällen.

Smaken är hög koncentrerad. Väldigt fruktigt. Förföriskt. Mättad. Extremt läcker. Generös. Wow, wow. Här samsas alla vildhallon, körsbär, torkade frukter och tobak i en sinnerlig symfoni.
Tanninerna är tydliga men snygga. Finishen är väldigt lång och kräver en klunk till. Visst är även det här en fruktbomb, men en väldigt snygg sådan. Det finns en lätt eldighet som inte alls stör vinet, men då har det en nivå på 15,5%. Vi pratar Amarone-nivå. Men det är så kompakt frukt att det nästan inte känns.

Återigen ett vin till Årstbästalistan och det är 2:a vinet från Ojai. Här är en producent som jag defenetivt ska köpa mer av. Är väldigt nyfiken på hans Grenache. Men snart har man väl inte råd att köpa dessa viner som ständigt får högre och högre poäng i pressen. Det här vinet var förövrigt kvällens favorit hos alla.

De söta vinerna vi provade kommer snart....

2000 Barolo vs. 2004 Volnay 1-er Cru

Äntligen dags för en liten provning av seriösa viner. Jag bjuder hem Agne, Stephan och Patrik. Tanken har jag haft rätt länge. Prova två viner mot varandra, head-to-head, och däremellan äta gott. Det blev två flighter plus ett par söta viner. Hela kvällen var otroligt trevlig. En succé i mina ögon. Jag hoppas vi kan göra något liknande igen, kanske i vår?

Maten blev mycket uppskattad. Det är så sjukt kul att planera och genomför nåt sånt här. Till första rätt bjöd jag på en ost-assiette. Ja, jag vet, kanske lite konstigt att börja med ost, men jag kände för det. Tallriken bestod av Brillant-Savarin, Brie de Meaux, Gruyere, Tryffelpecorino, Cecina de Leon, Spansk fikontårta och tre sorters marmelader. Allt smakabra!

Nästa rätt bjöd Stephan på. Han hade bakat en egen anklevermousse som han serverade med en äppel/cider-kompott samt rostade nötter. En klase egen odlad vindruvor fick följa med som en sista touch. Det här var en riktig fullträff i smakkombination!

Varmrätten bestod av hängmörad entrecôte med rödvinssås och wokade grönsaker tillsammans med de Puy-linser. Till slut blev det en efterrätt av tonkaböns-pannacotta med passionsfruktssås. Hoppas alla var mer än nöjda, det var iallafall jag.

Flight 1

Mogen barolo, smakar det som bourgogne?

Glas 1


2004 Volnay 1 er Cru Monopole Clos des 60 Ouvrèes, 469:-




En bourgogne som jag köpte 15/1 2007. Producenten Domaine de la Pousse kan jag inte så mycket om. Men distriktet Volnay ska enligt Mikael Mölstad kalls för Bourgognes drottning. Härifrån kommer "feminina" viner med typisk doft av röda frukter. 2004 var inte heller ett lätt år, men så här tyckte jag:



Doften är klockren druvtypisk för Pinot Noir. Den mest underbara doft av jordgubbar. En näve nötter och en mjölchoklad. Blir det en Marabou Schweizernöt? Doften är helt klart makalös. Tillockmed Agne som annars gillar "macho"-viner lät lite salig över vinets doft.





I munnen har vinet en bra kropp. Fransk frisk syra. Riktigt snygga tanniner. Strawberries!Strawberries! For days, skulle nog Gary V. ha sagt. Här finns dom där underbara jordgubbarna. Avslutet är långt och gott. Visst är vinet gott, men 469 spänn? Nja, jag köper det nog inte igen.







Glas 2




2000 Barolo Arione, 254:-




Ett vin som jag köpte för fyra år sedan. En ganska snabbmognande barolo som visade upp en mycket vacker färg. Årgång 2000 beskrivs som outstanding.



Doften är mogen och har en liten ton av nagellack tycker jag. Annars är det mest körsbär som kommer fram. En ganska eldig ton ligger över doften.


I munnen har vinet kvar sin frukt trots sin mognad. Smaken har en begynnande mognad. Rätt tuffa tanniner finns kvar. Mitten är tyvärr litet tunn eller vattnig. Finishen är torr och lång med inslag av körsbärskärnor.





Att jämföra dessa gjorde att vi hittade tydliga olikheter. Barolon var den största besvikelsen. Kanske en för klen producent. Den är ju ganska billig för att vara en Barolo.









Flight 2 kommer senare..........

2005 Ojai Santa Barbara Pinot Noir

Jag gillar importören Divines viner. Wines whith an attidute!, som de själva säger. Så här beskriver dom den här producenten: Ojai ( uttalas Åhaj ) är ett litet samhälle sydost om Santa Barbara. Adam och Helen Tolmach gör 6000 lådor varje år. Adam startade Au Bon Climat med Jim Clendenen och började redan 1984 att göra sitt eget vin under Ojai-etiketten. Adam Tolmach har en minimalistisk syn på vinmakandet och vill i så stor utsträckning som möjligt låta druvorna sköta sig själva d.v.s iakttag noggrant och gör ingenting. Denna cuvée kommer från vingårdarna Fe Ciega och Byron. Själv tycker Adam om mogna druvor, men anser att det finns ett fönster i mognaden, där man kan få det bästa av Kaliforniens fruktighet och generositet, men där ändå aromerna och syran bevaras så att vinet går att dricka till mat. Just nu tycker Adam att det finns en trend att göra monsterviner där det subtila och finstämda går förlorat.

Färgen är mörk röd, kan det finnas en skvätt Petite Sirah här i tro?

Doften stor och djup som den djupaste av alla sjöar. Jag slås direkt av underbara jordgubbar och lite nyrostat kaffe. Doften är riktigt god och står sig så i en och en halv timme. Sen...sen händer det grejer. Nu öppnar det upp sig för nya intryck. En söt doft av finaste grädde uppenbarar sig också och en tropisk konsert av papaya, mango och cocos. Wow!! Helt makalöst.

Smaken är stor och fylld av trädgårdsbär. Här fick jorgubben sällskap med björnbär och hallon. Kaffenyansen finns också här. Vinet har en lätt eldighet. Eftersmaken är så lång, så lång och avslutas med inslag av romerska bågar. Väldigt gott med den här apelsin/choklad tonen på det röda vinet. Det är första gången jag känner det och jag gillar det skarpt. När den där dryga timmen gått ramlar det ner papaya och mango i apelsinchokladen också. Sanslöst och sjukt bra. Frågan är om det blir bättre än så här i år. Det blir iallafall svårslaget på årsbästalistan 08.

2005 Ojai Santa Barbera Pinot Noir, USA, 349:-

2005 Cypress Cabernet Sauvignon

Cypress trädet ska visst vara ett vanligt inslag i Californien enligt den här producenten. På besök en kväll hos farsan och Kristoffer, så börjar vi kvällen med den här. Jag har sett den ofta på hyllorna på bolaget, men det har aldrig blivit av att jag köpt en. Druvblandningen är 84% Cabernet Sauvignon, 8% Petit Verdot, 5% Syrah och 3% Petite Sirah. Alkoholhalten ligger på bara blott 13,5%. Så här uppfattade vi det....'

Doften har en sval frukt med toner åt svartavinbär, ceder och lakrits.

Det första som slår mig på smaken är den svala frukten, som bärs upp av svartavinbär, ceder och lakrits. I eftersmaken lämnar den kvar en viss sälta. Ett enkelt och helt ok vin, men inget som skakar om oss.

2005 Cypress Cabernet Sauvignon, USA, 100:-

2002 Brunello di Montalcino Col D´orcia

Sista kvällen i Falkenberg får firas av med en Brunello. Jag tackar Jocke och Tine för deras gästfrihet och hoppas på att få komma tillbaka fler gånger.

Col D´orcia är väl inte den mest spännande Brunellon, utan den finns på istort sett alla systembolagsbutiker. Den är också en av de billigaste. Plus att 2002 ses som et katastrof år. Tror till och med att det var vissa producenter som inte deklarerade en Brunello di Montalcino detta år. Den vinskandal som det stått om i tidningarna under sommaren, angående att vissa producenter tillsatt andra druvor i sin Brunello gällde väl också just 2002. Men det är ändå ett vin för ca 260 spänn, så den bör ju kunna leverera ett mervärde tycker jag. Jag har testa den förrut, så vad tyckte jag nu......

Doften har dom där sköna tonerna av torkade kryddor. Vidare är doften elegant. Jag hittar inget av de där tydliga körsbären denna gång, men väl röda trädgårdsbär som t ex smultron, jordgubbar och hallon. Trevlig doft.

Smaken är också trevlig, med fin och för mig fräsch frukt. En viss strävhet råder. Alla dom där tidigare trädgårdsbären hänger med i den eleganta smaken. Bären känns nästan litet söta. Allt som allt ett trevligt vin. Inget att bli tokig över och det finns massor med mera wow-upplevelser på hyllorna för 260:- än det här.

2002 Brunello di Montalcino, Italien, 259:-

2006 Gobelsburg Riesling Heiligenstein

Den här släpptes i mars och jag tyckte att det var dags att testa den första flaskan. Jag tycker väldigt mycket om Willi Bründlmayers viner. Han sköter även om och är visst delägare också till Schloss Gobelsburg, vilket borgar för hög kvalitet. Schloss Gobelsburg är den äldsta vingården i Donauregionen och har en historia som går tillbaka till år 1171. Vingården är på 2,5 ha och ligger terrasserade i skydd av en bergstopp. Vinrankornas ålder är ca 35 år. Den soliga platsen och den speciella terroir med sandsten och vulkaniska inslag som finns här ger idealiska förhållanden för riesling. Efter en sen blommning under en kall period, blev sommaren 2006 varm och torr men hösten var kall och blåsig, vilket gjorde att syrahalten i druvorna hölls hög. Druvorna till detta vin skördades den sista veckan i oktober, och resultatet blev så här:

Doften är riktigt fräsch och frisk. Här rymmer paletten allt från lime, persika, ananas till sparris. Den har även den där lilla rökigheten som jag gillar.

Smaken bärs upp av en knivskarp syra. Ren och fräsch frukt. Med en härlig komplexitet och mineraler som visar dess terroir. Även i smakpaletten samsas lime, persika, ananas och sparris. Det här smakabra! Kan jag hålla korkskruven ifrån de kvarvarande flaskorna?

2006 Gobelsburg Riesling Heiligenstein, Österrike, 202:-

2005 Penfold´s Winemaker´s Selection & Poliziano Rosso di Montepulciano

Första kvällen i Falkenberg hos Jocke och Tine i deras nyinköpta prästgård. Ett fantastiskt hus som de nu lägger ner hela sin själ på. Bl a så finns där i källaren ett embryo till vinkällare. Storleken är dock inte något smått. Jocke och jag räknade lite snabbt bland hyllorna och fick det till att det får plats ca 1600 flaskor. I perfekt temperatur. Det är inte utan att man blir lite avundsjuk. Vi kastar oss in för att direkt prova några i Tyskland nyinköpta vardagsviner.

Penfold´s Winemaker´s Selection Shiraz/Cabernet 13,5% är för mig tidigare okänd. En närmare presentation av Penfold´s tror jag inte är nödvändig. Den här betalada han runt
€ 10 för.

Doften är riktigt sötfruktig, syltig. En hel del mörka bär, framför allt blåbär ploppar upp. En lätt touch av vanilj tittar fram också. Kan det vara från ekfaten tro?

Smaken är även den full med söt mogen frukt. Toner av mörka bär med betoning på blåbärssylt gör sig tydligt. En trevlig pepprighet i avslutet höjer intrycket av vinet. Annars är det ett rätt kort slut. Vi är överrens om att det är lite endimensionellt, men säkert gott som " grillvin".

Poliziano Rosso di Montepulciano 13,5% blir lite av kvällens räddning. Poliziano har levererat stora vinupplevelser tidigare, jag tänker på deras Asinone bl a. Här är det inte det ädla vinet Vino Noble di Montepulciano utan det lägra klassade Rosso di Montepulciano vi nu ska prova. Rosso di M beteckningen kom till 1987 för viner som inte har Vino Nobile-klass. I de här vinerna är det Sangiovese som dominerar, eller som den kallas i Montepulciano Prugnolo Gentile.

Doften på vinet är först näst intill obefintlig. Enbart en lite kemisk eller metallisk doft smyger sig fram. Det här skrämmer oss lite grann. En timme senare har den till slut öppnat upp sig betydligt. Nu finner vi körsbärskärnor ( dock inte kärva ), choklad och lite vägdamm. I bakgrunden finns den där lite metalliska diften kvar. Den vill inte ge sig. Det närmaste vi kan beskriva den är järnoxid. Här kanske Gary Vaynerchuck skulle använda uttrycket rostiga spikar?

Smaken är läskande medelfyllig. Tydlig på körsbärskärnor, rönnbär och vägdamm. Järnoxiden fladdrar snabbt förbi i mittsmaken. Eftersmaken är rejält uttorkande. Det stör kanske lite i början, men när vi vant oss känns det som en befrielse i jämförelse till det tidigare vinets syltburk. Det här vinet vinner kvällens batalj. Tack Jocke för upplevelsen.

2005 Penfold´s Winemaker´s Selection, Australien

2006 Poliziano Rosso di Montepulciano, Italien

1998 Vaio Armaron Amarone

Den här amaronen köpte jag och Agne för 5 år sen. Vi tyckte att det var dags nu, när den vuxit upp till en mogen 10-åring. Så här skriver Henrik Ungerth i sin bok "Amarone-Svart guld från Verona" om vinet: Serego Alighieri är den sista ättlingen i rakt nedstigande led till poeten Dante. Sedan 1353 har det tillverkats vin på denna vingård! Kraft och elegans brukar vara motsatta komponenter bland många viner. Men inte hos detta välbalanserade vin. Ett fantastiskt vin som är en av de absolut bästa Amarone som finns. 96 poäng. Årgången 1998 får 4 av 5 i betyg och beskrivs som enastående.

När Agne och jag köpte vinet sept 2003, så betalade vi 329:-. Nu finns 03:orna på hyllorna och dom står i 359:-. 2003 var ju året med värmeböljan, så dessa ska då vara mer snabbmognande.

Doften! Hade jag fått det här i en blindprovning, så hade jag självsäkert sagt portvin! Det är en helt otrolig portvinston på doften. Stor, tung och kompakt fyller den glaskupan. Söt och tydlig på mörka körsbär. Bigaråer. Russin. Mörk choklad utan bitterhet. Det tar aldrig slut. Hela kvällen står sig doften stor. Wow!!

Smaken! Smaken är stor och fyllig. Den tar kontroll över hela min mun. Rund och sammetslen. Absolut noll bitter på avslutet, ingen knorr som jag tycker kan vara vanligt på en del unga amarone. Tanniner lyser med sin frånvaro. Alkoholen är på 15,5% men känns inte, de är totalt inbakade i den mogna frukten. Paletten går åt söta, mörka körsbär, choklad och mogna fikon! Wow!!!!

Vi hade dukat fram lite ost och salami som tilltugg till vinet. Men det var direkt onödigt. Hela vinet var en dessert i sig. Jag läser mina anteckningar och noterar sist - Mäktigt dessert vin! Den enorma associationen till portvin gör att jag tänker mig en chokladdessert till eller någon god grönmögelost kanske. Hursomhelst så platsar detta vin in på min årsbästa-lista för 2008.

1998 Vaio Armaron Serego Alighieri, Italien, 329:-

2004 Cuveé des Ardoises

Château des Erles i franska Fitou levde en ganska undanskymd tillvaro. Men så träffade ägarinnan Marie-José Lahore 2001 de bägge bröderna Jacques och Francois Lurton (legendariska vinmakare), och framställer nu tillsammans mycket tilltalande och personliga viner. Totalt är egendomen på 80 hektar. Jordmånen består inte bara av skiffer utan här finns också järnrik lera och kalksten. överallt är jorden mager. " Vinrankan lider hela tiden ", säger Marie-José. Vingården är planterade med Carignan, Grenache och Syrah. Garignan är obligatorisk till minst 30% i Fitou. Cuveé des Ardoises, ett namn som anspelar på skifferjorden ( skiffer kan på franska heta både schiste och ardoise ). Men en ardoise är också en griffeltavla, och på en sån skriver man ju ofta dagens meny på franska restauranger. Så kanske vill bröderna Lurton med detta namn visa att man helst ska äta mat till vinet. Etiketten har ritats av Francois Lurton och drar till sig min blick tycker jag. Vinet har lagrats 12 månader på 1 och 2 år gamla fat.

Doften har en trevlig ton av röda bär. En liten eldighet finns där. Trots sina 13% bara. En svag doft av vanilj som är läcker. Men tydligast är doften av örter. Rosmarin och timjan har jag nerklottrat i anteckningsboken. Nu i efterhand när jag läser om vingården står det att det växer mycket timjan och rosmarin bland vinrankorna. Kul att det så tydligt återfinns i vinet. Snacka om terroir.

Smaken är som doften. här finns dom där timjan- och rosmarinbuskarna. Lite vanilj. En hel del röda goda bär. Eftersmaken är lite varm och lämnar en torr munkänsla. Ett eget och kul vin, absolut ingen fruktbomb utan mer gamla skolan.

2004 Cuveé des Ardoises,Fitou,Frankrike, 99:-

2005 Rymill mc2

Connawarra, Cabernetlandet med den berömda jordmånen Terra Rossa som lyser rött bland rankorna. Connawarra har fått sitt namn från det aboriginiska namnet för kaprifol och de första vinrankorna planterades 1890 av John Riddoch som byggde det första vineriet vilket idag är känt som Wynns. Det här vinet är från vineriet Rymill som startades 1990 av John Riddoch dottersonson Peter Rymill och hans fru Eleanor. Vinrankorna stack dom ner i jorden redan 1974 dock. Rymill mc2 är en blandning av 50% Cabernet Sauvignon, 40% Merlot och 10% Cabernet Franc. Vinet är lagrat på en kombination av nya och använda franska ekfat i 15 månader.

Vinet doft skriker svarta vinbär. Svarta vinbär for days. Det är faktiskt så mycket svartvinbärs-gelé så det blockerar all annan doft för mig. Hittar en svag nyans av gräs och hö, men här är det svarta vinbär som regerar.

Smaken är medelfyllig och sötfruktig. Lätt att tycka om. Om man gillar svarta vinbär vill säga. För det är lika sanslöst med svarta vinbär i smaken. Jössös. Visst är det gott, men jag skulle vilja känna någonting mer i ett vin.

2005 Rymill mc2,Australien, 98:-

2006 Perrin Réserve Côtes du Rhône

Domaines Perrin är kanske mest känd för sitt slott i Châteauneuf-de-Pape, Château Beaucastel. Domaines Perrin gör klassiska viner från södra Rhône med mycket grenache och lagring i ekliggare och tankar. Inga nya fat används. För Perrin Réserve odlas druvaorna i sandig jord, vilket är optimalt för druvorna.

Doften känns inte som fransk, utan snarare från nya världen. Kanske Australien. Klart en syltig doft med trevliga inslag av smultron och blåbär. Till och med lite blåbär-choklad-bakelse. En viss örtighet råder också.

Smaken är trivialt nog helt i den gamla världen. Lustigt. Visst dominerar blåbär och örter, men slutet är rätt rejält torrt och stramt. Näe, det här var inte i min smak. Och för mig knappast prisvärd.

2006 Perrin Réserve,Côtes du Rhône,Frankrike, 105:-

2006 Weingut Schloss Sommerhausen Silvaner

På nåt sätt för dessa Franken-producenter min respekt, som vågar hålla kvar vid sitt. Bevara sin särart. Jag tänker då på deras speciella flaska ( Bocksbeutel ). Den måste vara rätt otrendig just nu, men jag tycker den är charmig. Enda problemet för mig är när man vill lagra den, så faller den inte riktigt in i standard måtten på vingarderoben. En rolig detalj på den här flaskan, var (för mig första gången) försluten med en glaskork.

Det här är första gången jag smakar en Silvaner. Jag har läst mycket gott om den, så jag blev nyfiken. Nu är det här ingen värsting men ändå. I framtiden får hoppas jag att få chansen att prova vingårdsbetecknade viner.

Doften är härligt frisk. Det första jag kommer på är Granny Smith-äpplen. Sen är det nog lite Anjou-päron också. Ovanpå dessa frukter lägger sig en fin doft av vit choklad. Å...jo, det finns en liten rökig ton tycker jag. Trevligt.

Smaken är fräsch, lätt och schysst syra. Fina mineral-toner och en känsla av blött grus. Ok?.... Här återfinns Granny Smith, Anjou och fö mig omogen persika. Eftersmaken är torr och lämnar kvar en uttorkade munkänsla. Ett helt ok vin. Ändrar inte min världssyn, men gott och fräscht. Som sagt, vore kul att klättra lite i prisstegen.

2006 W.Schloss Sommerhausen,Silvaner,Franken,Tyskland, 99:-

2006 Yalumba Bush Vine Grenache

Jag börjar gilla Grenache druvan skarpt. För att citera Oz Clarke: -Grenache är för mig vinets mycket vilda kvinna, full i fan och förförisk som få, och säg inte sen att jag inte har varnat dig.

Yalumba är en stor och kvalitettrygg producent. Ett av mina bästa vinupplevelser är deras The Octavius Shiraz som förövrigt släpptes nu i augusti. Den här Grenachen hamnade för ett par årgångar sen i Decanters årsbästa-lista. Inte dåligt alls....

Initialt stiger en tydlig viol-ton fram genom doften. Söt fruktig och fylld med jordgubbar och hallon. Toppad med en härlig nougat. Ju mer jag doftar på vinet, dessto mer doftar det karameller. Söta karameller av viol, hallon och jordgubbar.

Smaken är slank och fräsch. Jag blir inte störd av de 14,5%. Återigen blir jag förförd av denna blandpåse av karameller. Hallon, jordgubbar, viol och däremellan nougatkola. Godiset ligger kvar länge på min tunga. Det är verkligen ett smaskigt gott vin. Jag tror 07:orna är på väg fram nu. Undrar om dom är lika bra?

2006 Yalumba, Bush Vine Grenache, Australien, 99:-

2005 Barbera d´Asti Le Serre

Den här har blivit något av en återkommande favorit. Själv köpte jag av årgång 2003. Det var ett monstervin, som smakade bäst efter att ha varit i karaffen ett dygn. Den här 2005:an bjuder Agne på. Producenten heter Bosco Bracco och har intressant nog svenska ägare. 2005 ska visst ha varit ett besvärligt år i Piemonte med sval försommar, torka och hagelstormar. O så här smakade det 2008....


Inledningsvis ploppar röda bär upp i doften, så som röda vinbär och lingon. Efter en timme kommer det mer av mörka körsbär och mörk choklad. Ja, ta mej tusan! Det doftar som den där mörka körsbärspralinen alla lämnar till sist i chokladasken.



Smaken är stor och syrlig. Här finns massor med frukt. Återigen mörka körsbär med ett chokladöverdrag. Bra längd. Inte alls lika stort som 2003. Mer lätttillgängligt redan nu. Jag hoppas att jag får förmånen att följa dessa bägge årgångar framöver, då det är till vetskap att flera av mina vänner har dessa i sina källare.







2005 Barbera d´Asti Le Serre, Piemonte, Italien, ca 140:-

2007 Lulu B Viognier

Som jag sa tidigare, ett för mig sommar vin. Efter en varm och solig dag i brasse-stolen på stranden, sjunker man ner i den svala kvällssolen med en bra bok och ett glas svalt viognier.




Vita blommor, vita blommor...... är solklart i doften. Här trängs jasmin, kaprifol och konserverade päron.


Smaken är enkel och okomplicerad med starka drag åt det blommiga. Avslutet ger smak av citrusskal. En viss eldighet lyser över vinet. Svårare än så här behöver det inte vara en sån här kväll.

2007 Lulu B, Frankrike, 70:-

2000 Château de Caix

Jag har inte ännu blivit förtjust i Argentinsk Malbec, men lite mogen Malbec från franska Cahors har visat sig smakabra.




Vinet har en mogen doft med trevliga toner åt mörka körsbär och plommon.


Smaken ger initialt ett "kraftigt bett" i munnen. Därefter fylls smaklökarna med mörka körsbär, plommon och en lätt dragning åt viol. Vinet känns som det just nått klart-att-dricka-stadiet. Det har en fin balanserad eftersmak. Ett gott grillvin med ett rejält skjuts i.

2000 Château de Caix, Cahors, Frankrike, 126:-

2007 Cono Sur Pinot Noir Reserva

Första semesterkvällen fick starta med en "Pino". Inget komplicerat dravel, utan bara ett glas vin och en bok i kvällssolen.



Doften är druvtypiskt fylld med jordgubbar och hallon. En lätt kryddighet hänger över bären. Efter en halvtimme i glaset hittar lite kaffe toner fram.



Smaken går också i jordgubbstecknet, och samsas med lite hallon och körsbär. Kryddigheten finns också här samt en svag läder touch. Vinet är ganska visköst i munnen, vilket förvånar mig lite med tanke på det blygsamma priset. I slutet återfinns den så ofta Nya världen eldigheten (14%). Rätt kort eftersmak. Det hela blir till ett trevligt vin där doften överglänser smaken.



2007 Cono Sur Pinot Noir Reserva, Chile, 93:-