2006 Torbreck Woodcutter´s Shiraz

This is the kind of red I liked to drink with a hearty meal after a hard day´s work in the wood, but you don´t have to be a wood-cutter to enjoy it. Står det att läsa på bakside-etiketten. Så efter en tung dag på jobbet åt vi middag med några vänner, dock inomhus och inte i skogen.

Torbreck är säkert inte helt obekant för de flesta. Deras flaggskepp Run Rig kammar ofta hem höga poäng. Även denna Woodcutter fick faktiskt 92 poäng av Parker. Men vad säger väl det. Jag har fortfarande i färskt minne den senaste spanjoren Las Pizarras som jag tyckte var blek, men som också fått höga poäng, men inte av R. Parker då utan av Berglund-Krantz. Får se vad domen blir på Woodcutter.

Doften är stor och läcker samt rejäl fruktig. Röd o mörk frukt med betoning på svartavinbär blandas med fattoner och vanilj. En liten svag mintig doft samsas med en känsla av aceton.

I munnen är vinet fylligt och visköst med en eldig och sval frukt. Här finns den igen, den mörka frukten med betoning på svartavinbär. Jag hittar också läckra chokladinslag. Vinet bärs upp av en bra syra och en ok ryggrad av tanniner. Avslutet är långt med en liten beska på svanstippen. Något som drar ner betyget för mig ikväll.

Sammanfattningsvis: ett fylligt och gott vin med en markerad eldighet och en liten knorr på slutet. Tjurig som jag är nu i dagarna så tycker jag inte att den lever upp till 92 poäng. Men vem bryr sig om det??

2006 Torbreck Woodcutter´s Shiraz, Australien, SB 74577, 209:-

2005 Las Pizarras Del Jalón

Från appellationen Calatayud i Spanien gör Bodegas y viñedos del Jalón SA bl.a det här vinet. Vinets garnachadruvor är plockade från 130-åriga en vasa (fristående) beskurna stockar som växer på 1000 meters höjd. I förra numret av Livets Goda ger Susanne Berglund-Krantz vinet hela 91 LGP, och för den blyga summan av 139:- väckte det mitt intresse. Nu brukar jag inte snöa in mig på poäng, men då Spanien är lite av ett outforskat territorium för mig, så behöver jag all hjälp jag kan få.

Nu har jag dock lärt mig att just Berglund-Krantz och jag inte ligger på samma smakvåglängd. För mig blir det här vinet tyvärr ointressant och ganska enkelt. Någon större doft är det inte och tala om. Visst finns där ung lite körsbärsfruktig doft som även är rätt eldig. I munnen är vinet medelfylligt till tunt, ja nästan på gränsen till vattnigt. Vinet har en enkel och okomplicerad stil med ett vattnigt och kort avslut. Efter en stund i glaset smyger lite syrliga rönnbär in.

2005 Las Pizarras Del Jalón, Spanien, SB 73257, 139:-

Nej tack. Det här får inte min fantasi att rulla. Tur att frugan köpt hem lite god julöl. Ni som känner mig vet att jag inte är någon ölfantast, men den här föll mig på läppen.

Piemonte

Så var det äntligen dags och träffa gänget i O.O. Den här gången var lovad till att bli något speciellt. Förväntningarna var väldigt höga när sex herrar satte sig till bords på Grappe. Som alltid provar vi vinerna blint förutom Patrik som var den som höll i temat.




VIN NR 1.

Sötmogen doft av smultron och andra trädgårdsbär. En aning av sötlakrits och en känsla av dyr Bolgheri-frukt. Parfymerad doft med blommiga toner. Väldigt elegant och snyggt.

Smaken är läckert snygg i munnen med toner av lite röda söta bär som blandas med lite vägdamm. Aningen kärv med snygga polerade tanniner. Långt och gott avslut.




2005 Barolo Marengo Bricco Viole, SB 95722, 395:-


Egendomen Marengo har tillhört familjen sedan 1899 och är nu inne på tredje generationens vinmakare. Sedan fadern Marios bortgång 2001 är det nu sonen Marco som med samma passion driver egendomen. Till sin hjälp har han en av Piemontes mest berömda önologer, Beppe Caviola. Trots den extremt låga produktionen behöver Marco inte ha några mindervärdeskomplex. Marengo producerar också en mindre mängd Barolo Bricco Viole, från en mycket liten vingård planterad 1955. Namnet kommer från den stora mängd violer som blommar här under våren.


VIN NR 2.

Den mest personliga doften av kvällens viner, med tydlig ton av lakritsrot och fänkål. Parfymerad rosdoft blandat med diskret målarfärg. Jordiga toner blandas med godisaktiga liknelser. Även lite mynta lyckas vi hitta. Även här doftar frukten läckert sötmogen.

I munnen är frukten välgjord och elegant. Här finns en härlig struktur med polerade tanniner. Röda smått söta bär som hänger kvar länge i munnen.

2003 Barolo Giacomo Conterno Cascina Francia, SB 96695, 899:-


All the grapes for Conterno's Barolo are from estate-owned vines in the Francia site. Prior to this time the grapes were acquired from the best parcels of land in Serralunga by Giacomo and Giovanni. The five hectares of vines from the Francia site rests at 370-420 meters in altitude, features southwest exposure and calcareous soils, all of which impart profound tannins and outstanding aging ability.Cascina Francia undergoes an unusually long temperature-controlled maceration which may be conducted for up to four weeks. It is a picture of classic Barolo, offering the “good body, alcohol and tannins plus that certain something which gives longevity” that Giacomo Conterno taught as the pillars of this noble wine. The traditional vinification method includes four years of ageing in oak and yields just 1,500 cases in good vintages.


VIN NR 3.

Läcker doft med toner av ceder, vässad blyerts, röda söta bär med tyngden på jordgubbar. Här blandas också lite timjan med gammal hederlig skoputs. Även här är doften väldigt snygg och elegant och fantastisk förförisk.

I munnen finns klara toner av söta trädgårdsbär men också en hel del körsbär. Frukten smakar dyr och välpolerad. Vinet är så snyggt och elegant med extremt långt avslut som mynnar ut i svamptoner.



2001 Gaja Costa Russi, SB 98099, 1931:-


Gaja Winery grundades av Giovanni Gaja 1859 och har ägts och drivits av fyra generationer av Gaja familjen. Det är i staden Barbaresco som ligger strax nordost om Alba. Giovanni Gaja var farfarsfar till Angelo Gaja, vingårdens nuvarande ägare. Den elva tunnland stora Costa Russi vingården förvärvades av Gaja familjen 1950 och står idag för Gaja s enda ”single-vineyard” Langhe Nebbiolo DOC vin. En "Costa" är den sida av en kulle som vetter mot solen, "Russi" är namnet på de tidigare ägarna av denna vingård.
95% Nebbiolo, 5% Barbera.

VIN NR 4

Tydlig vaniljdoft med fatinslag. Härliga svartvinbärstoner med lätt touch av tobaksblad. Mörkare frukt och mer drag åt aussie-hållet än de andra vinerna.
Ung frukt med blandat inslag av körsbär och svartavinbär. Aningen kärv men med fina sandiga tanniner. Varmare frukt med lite eldigare smak än de övriga vinerna. Långt och läckert avslut.


2003 Gaja Darmagi, SB 96155, 990:- på rea nu, tidigare 1250:-


Darmagi is Piemontese for "what a pity," which is what Angelo Gaja's father was rumored to have commented when his son decided to plant the vineyard with Bordeaux varietals.

When Gaja started blending in some of the Cabernet and Merlot into his Barbaresco wines, it was too much for some, and legislation was passed that prevented Gaja from using the Barbaresco appellation on such wines. As a result several of these wines are simply labeled with the vineyard name, and carry the most general designation of the appellation: "Langhe Rosso" despite being some of Italy's best wines.

VIN NR. 5

Doft av söta mörka trädgårdsbär och faktiskt en rätt sexig doft. Tydlig på hö, på gränsen till gödselstack. Läckra toner av parfymerade blommor blandat med tallbarr.
I munnen har det här vinet en stor kropp och bär på en frisk attack. Här är körsbären väldigt tydliga, t.o.m körsbär i likör. Återigen snyggt och elegant. Kanske att vi uppfattade vinets eftersmak som något kortare än övriga viner.

2004 Barolo Colonnello Poderi Aldo Conterno, SB 95070, 779:-

The vineyard “Colonnello” is about 40-45 years old and, to maintain it, its vines are replanted from time to time.
The new wine remains inside stainless steel vats for 3 to 5 months, and it is periodically transferred before being put into big Slavonian oak barrels, where it is left ageing for 28 to 30 months; then, it will be bottled.

Smörstekt kalvbräss med jordärtskocka, tryffel samt karl-johansvamp och rostad lök.

Boeuf Bourguignon på oxkind med rostad vitlökspotatispuré, syrad pärllök och karljohansvamp.

Läcker doft med supertydliga drag av Italien. Mörka körsbär, russin och en uns läder. Smaken är fyllig med rejält tydliga körsbärstoner. Även här finns lite russin, läder och hög kakaohalt. Långt smakrikt avslut.

2001 La Poja Allegrini, restaurangpris 1200:-

Ett stort urval av Italienska delikatesser.

Doften är väldigt inbjudande med kraftfullt animaliska toner, så som blod och järn. Bra mörk frukt. Smaken är läcker med inslag av mörka körsbär och animaliska toner. Frukten känns mogen och efterlämnar önskan om ett glas till.

2001 Ronco delle Ginestre Castelluccio, restaurangpris 869:-


Sammanfattning:

En oförglömlig kväll. Fantastiska provningsviner som alla kännetecknades av elegans och snygghet. För den erfarne provaren uppskattas och älskas denna egenskap, men jag kan tänka mig att den oerfarne blir besviken då denne vill ha mer en käftsmäll för dom pengarna. Vi hade alla svårt att tro att det var Baroloviner vi provade pg a dess elegans. Här var inga tunna viner med extrem strävhet inte, utan balanserade och sexiga viner. Min favorit var Gajas Costa Russi. Så typiskt var denna också kvällens dyraste. Helt klart var Marengo Bricco Viole ett vin som stod sig bra i gruppen, trots sin blygsamma prislapp. Vi var alla överrens att vi måste börja köpa lite mer av bättre Barolo till källaren.

Träffsäkert hos Stephan.

Herrmiddag ute i skogen hos Stephan tackar man inte nej till. Av erfarenhet alltid något utöver det vanliga. Även så denna gång, då dagen började med olika skjutövningar. Här besitter jag noll erfarenhet, så det gick ju som det gick. Jag kan ändå känna en stark dragning åt att få erhålla jaktlicens och tillbringa dagar i skogen. Fälla ett villebråd, stycka och laga något delikat, samt matcha vin till anrätten.

Efter skjutövningarna så blev det en bra stund i bastun med en öl i handen och snöflingor som sakta dala ner utanför fönstret. Därefter bjuds vi på några klassiska ungerska grytor som var bland det godaste jag ätit på länge. Vinerna drack vi under hela kvällen, men några anteckningar skrev jag inte ner. Utan denna kväll fick helt enkelt njutas avslappnat och ledigt. Jag lämnar någon kort uppfattning bara om vinerna i det här inlägget.

Fruktigt och smekande gott. Mörk frukt med bra syra. Ett drickfärdigt vin från Côtes-du-Rhone som visar hur bra årgång 2007 är.

2007 La Chapelle de Mayran, SB 95628, 99:-

Läckert med fina hallon toner. Frisk smak med drag åt hallon och ljust bröd. Inte superkomplext men ack så gott.

Alexandre Bonnet Perle Rosé Brut, SB 7471, 249:-

Läcker mogen doft fylld med brokna äpplen och bröd. Mognadstoner i munnen med frisk smak fylld med fallfrukt av sorten äpple. Brödig och komplex. Den här var verkligen god. Helt rätt tillfälle att få prova.

2000 Cuveé St-Vincent Blanc de Blancs Grand Cru, Legras, SB 7439, 539:-, nu på rea 431:-

Fantastisk doft, väldigt fruktig doft med läckert animaliska toner och rått kött. Fruktig och väldigt smakrikt med toner av rått kött, blod och mörk frukt. Lång och god eftersmak. This is my cup of tea! Mycket gott från Bierzo, Spanien.

2005 Exaltos, Dominio de Tares, SB 75659, 195:-

Mogen doft med läckra portvinsassociationer. Russin, fikon, dadlar och mogen frukt i munnen. Det här är andra gången jag provar det här vinet på dess 10årsdag. Förra gången var det 1998 som jag minns som snäppet ännu mörkare och chokladigare, läs gärna om det här. Men oavsett så är det häftigt att prova och för mig är riktigt gott. Säga vad man vill om just Amarone, men när den är mogen så faller jag för den iallafall.

1999 Vaio Amaron Amarone, SB 2419, 379:- årgång 2004.

Tack Stephan för ett dygns break ute i skogen från all julstress. Vi ses snart igen och då j....lar!

2001 Finca Valpiedra Reserva

Spanien är lite okänt territorium för mig. Så för att råda bot på det är det väl bara och börja prova. Mina tidigare erfarenheter av Rioja är starkt förknippade med dill. Alltför ofta har det känts som jag druckit kräftspad. Jag har däremot uppskattat andra distrikt som tex Ribera del Duero, Priorat, Toro och Biertzo väldigt mycket. Men jag är inte den som är den, utan ger Rioja en ny chans såklart. Nu fanns det inte så värst mycket spännande på hyllorna på det systembolag jag var inne på, men valet föll iallafall på denna reserva.

Den huvudsakliga druvan i flaskan är Tempranillo. Årgång 2001 är mycket lyckad i Rioja, så det lovar gott.

Direkt ur flaskan ner i glaset doftar vinet torkad frukt och animaliskt. Just det köttiga animaliska brukar tilltala mig, så jag börjar dra lite på smilbanden. Vidare doftar det svamp och höstskog, men även lite smörkola och fat. Efter ett par timmar ger den ifrån sig en rätt läcker blandning av jordgubb, tobak och animaliska drag.

I munnen är vinet medelfylligt och elegant. Doft associationerna hänger med med animaliska toner och svamp samt fat. Lite torkad frukt och en svag ton av dill. Tack och lov inte för tydlig. Jag var rädd för Estrella dillchipsen skulle vara för tydliga. Däremot är avslutet lite tunt och klent, ja nästan lite vattnigt. Visst är vinet läskande och elegant, men doften överglänser smaken och efterdyningarna lämnar en viss besvikelse.

Jag lämnar Finca Valpiedra till andra att prova och söker mig vidare i den spanska vinfloran.

2001 Finca Valpiedra Reserva, Rioja, Spanien, SB 2260, 144:-

2007 Cuvée du Vatican CndP

Cuvée du Vatican har det bloggats om en hel del på sista tiden. Deras standard Côtes-du-Rhone har lovordats och prestige CndP:n "Réserve Sixtine" kammar hem höga poäng. Vi tackar Gabriel på Bristly för hans engagemang och hans närvaro i bloggsfären.

Ikväll provar jag deras standard Châteauneuf-du-Pape. Vinet är gjort på mestadels Grenache. 2007 är årgången som alla pratar om när det gäller södra Rhone. Det här blir mitt första smakprov på årgången.

Först hittar jag ingenting i doften. Den är väldigt tillknäppt och sluten. Efter en lång stund tittar lite röda bär fram och en fin animalisk ton också. Men absolut ingen lättflörtad butelj.
I munnen är vinet fylligt och samtidigt elegant. Frukten känns rejält mogen och tenderar åt det röda hållet. Det ger ifrån sig ett friskt och eldigt bett. Efter den där långa stunden är vinet fortfarande ganska anonymt. Men det finns någonting som kommer underifrån, en fantastisk balans mellan frukt och tanniner som känns väldigt välgjort. Kan det vara så att vinet är så pass ungt att det tar flera år innan den underliggande kraften blommar ut? Just nu ger det mig inte så värst mycket och mina gäster förstår inte mitt tjat om Châteauneuf-du-Pape 2007. Jag väntar några år med kvarvarande flaskor och ser vad som händer.


2007 Cuvée du Vatican Châteauneuf-du-Pape, Frankrike, SB 95264, 239:-

2005 Barrel Monkeys

Förra helgen blev jag överförtjust i det här vinet, läs gärna mer här, så jag kunde inte hålla mig längre än en vecka innan nästa flaska fick sätta livet till.


Extremt fruktig doft som ger en dessertlik känsla. Vaniljglass. Väldigt krämig i sin framtoning. Toner av jordgubb och hallon med en unns svartavinbär och vanilj. I munnen är vinet en rejäl fruktbomb av det fylliga slaget. Frukten är tät och druvsöt med tydliga drag åt hallon och jordgubb. Visst finns en liten hetta, men det känns inte i närheten av de 16% som står på etiketten. I munnen fortsätter känslan av gräddglass och dessert. Långt mycket gott avslut.

Jag fortsätter och imponeras av det här vinet och ångrar att jag inte köpte mer från Adam Hooper och Read Heads Studio.

2005 Barrel Monkeys, Shiraz, McLaren Vale, Australien, 199:-

2005 Amarone Selezione Antonio Castagnedi

Vad är er relation till Amarone? Detta vin som blivit det folkliga lyxet. När jag tittar på hyllorna på mitt närmaste systembolag, så finns det fyra viner på flaska som kostar över 200:-. Två av dem är Chateauneuf-du-Pape och två av dem är just Amarone. Så här har det sett ut de senaste fem åren. Jag har svårt att tro att svenska folket inte skulle köpa någonting annat om det bara fanns att välja på. Jag säger inte att Amarone är ett dåligt vin, men man vill gärna ha lite variation. För flera år sen köpte och drack även jag en hel del Amarone. Nu mera kan jag mer känna ett motstånd mot varumärket Amarone just för att alla dricker det, ungefär som bloggarnas hype till Alain Graillot och Domaine La Barroche. Just Amarone skrivs det väldigt lite om bland oss bloggare. Har de andra bloggarna kanske samma inställning mot vinet som jag tro?

Extra kul blev det då jag fick prova det här vinet blint när mina gäster från Götet kom på besök över helgen. Jag visste att dom har en förkärlek till just Amarone, men jag trodde inte att det här var det. Jag minns även att jag uttryckligen sa -Detta är ingen Amarone! Det här är en bra Chateauneuf-du-Pape eller en bra Aussie-grenache. Det låter sig då veta hur nyttigt det är med blindprovning, så vansinnigt kul och lärorikt. När gamla fördomar får granskas med nya ögon. Så såg mina anteckningar ut.

Stor och maffig doft med drag av jordgubbar, hallon och faktiskt lite smultron. Eldig och mycket fruktig doft. Munkänslan är fyllig och viskös med kraft i hela registret. Fin, frisk och fräsch syra som lovar bra matchning till mat. Eldig smak med drag av jordgubb och körsbär. Långt avslut som lämnar just en läppglans med smak av jordgubb. Mycket gott kraftpaket med välgjord elegans.

2005 Amarone Selezione Antonio Castagnedi, SB 28002, 249:-

Ska det vara så svårt, att gissa rätt?

Det var ett tag sen sist jag och Patrik hade våra mitt-i-veckan provningar, så nu var det äntligen dags. Han hade redan talat om att han ville stå för bägge vinerna ikväll, för han hade ett tema som han tänkte prova. Spännande, tänkte jag.

Så med något för svala viner, pga att de legat lite i en kall bil, tog jag mig ann första glaset.

En trevlig animalisk ton, lite jordig samt lite körsbär. Efter en stund värms vinet upp mot ceder, blyerts och fat. Smaken är läskande och har en frisk syra. Känns polerad och rätt så mogen, med toner åt lingon, röda bär, ceder och blyerts. God!

I andra glaset hittar jag:
Tydligare på svarta vinbär och lite mörkare i doften än första glaset. Annars en rätt så sluten doft. I munnen är det dock betydligt stramare och har mer framträdande tanniner. Syrlig smak med toner åt svartavinbär och ceder.

Ok. Vad kan vi ha i glasen då? Först känns det som Toskana men när vinerna når en varmare temperatur och cedern samt blyertsen kommer fram känns det mer som Bordeaux. Jag påpekar att vinerna påminner om varandra. Att det kanske t.o.m är ett och samma vin, där glas nr 1 är äldre än nr. 2. Men lika snabbt som jag kastar ur mig det, så blir jag osäker och fladdrar åt Toskana igen. Ska det vara så förb... svårt att känna skillnad på det vräker jag ur mig. Så jag gissar på att det är Toskana men kan likväl vara Bordeaux!!?

Svar:

2002 och 2003 Château Bellevue, Bordeaux, Best. sortimentet, 86:-

Jaha, någorlunda rätt. Jag gissade på ett pris på 130-160kr, så jag måste ändå säga att jag blev imponerad av hur goda dom var för sin ringa peng. Min favorit var helt klart 2002. Den var mycket mer läskande och flörtig, medans 03:an t.o.m var lite osammanhängande och spretig. Det varma klimatet 03 hade gjort vinet mörkare och mulligare än sin föregångare.

2002 Ch. Bellevue

2003 Ch. Bellevue

Tack Patrik för att du vidga mina vyer inför vardags-bordeauxer. Det dricker vi alldeles för lite av.

Monster ball

En improviserad vinprovning med Agne som visade sig bli riktigt bra. Han tog med sig två viner och jag stod för två. Som vanligt provade vi den andres viner helt blint. Att kvällens viner skulle gå i det tunga artilleriet tecken blev ett oväntat tema.


VIN NR 1.
Frisk fräsch doft med läckert inslag av rostiga spikar och en tydlig animalisk ton. En blandning av röda och svarta körsbär. Smaken har en frisk syra och följer doften inslag av rostiga spikar och animaliskt. Den fina blandningen av röda och svarta körsbär som senare växlar över till jordgubbar. Väldigt gott.


Det vin var lättast av de fyra. Ett fräscht Ribera del Duero vin som smakar bra och levererar ett personligt och välgjort intryck. Druvan är Tinta del Pais (Tempranillo). Den första årgången av det här vinet var 2005 och den fick 90p av Parker.

2008 Fesconino, Ribera del Duero, Spanien, ca 110:-



VIN NR 2.
Härligt kraftfull och läcker doft. Toner av mogna björnbär och söta katrinplommon. Blåbärspaj med vanilj. Bränt trä. Söt choklad. Nästan Zinfandel-lik. Smaken är koncentrerad och kraftfull. Eldig och med en bra ryggrad av tanniner. Toner av björnbär och blåbär. Frisk syra och mineraler. En knorr på slutet som ger en beska i munnen.


Ett vin från mig. Ojai har varit lite av en favorit tidigare för mig. Jag har skrivit om det här vinet förrut, läs här och här. Visst är det ett gott och väldigt häftigt vin. Jag tycker ändå att doften är bättre än smaken. Jag vet inte om det är de oympade vinstockarna som ger ifrån sig den speciella smaken, och det tror jag inte tilltalar den breda publiken. Sen får man vara beredd på den eldiga stilen också.


2008 Ojai White Hawk Syra, Sanat Barbara County, USA, 319:-

VIN NR 3.

Oj, här var det väldigt personlig doft! Hela registret från bondgården. Stall, ladugårs, höbalar och kogödsel. Väldigt häftigt. Det finns också en liten aning blyerts och eneträ eller eucalyptusträd i doften. Smaken är precis lika personlig som doften. Hela bongården ryms i munnen. Vi låtsas dra ut halmstån ur munnen! Smaken är kraftfull och väldigt smakrik. Det här vinet är moget säger jag. Avslutet är väldigt lång och gott.

Å fan! En Costasera från 1998. Inte en chans att jag gissa på att detta var en amarone. Jag hörde Agne när han hällde upp vinet på karaffen och sa - Det här doftar ju ingenting! Men en stund senare hade det som sagt hänt grejer. Riktigt kul att få prova. Även Agne som visste vad som var i flaskan och verkligen letade efter typiska amarone-toner kunde inte hitta det. Långt senare på kvällen när vi sköljde runt vinet i munnen fick vi iallafall den där känslan av sötma som man annars brukar hitta så lätt i amarone. Dag 2 hällde jag upp det sista i flaskan som blev till ett halvt glas, då var bondgården som bortblåst och kvar var mer klassiska drag av russin, choklad och körsbär.


1998 Costasera Amarone, Masi, (SB 2345, 269:- årgång 2006)


VIN NR 4
Oj oj oj. Extremt förförisk doft. Väldigt läckra toner av jordgubb och hallon. Vaniljgräddglass! Creamy. Lite fudge. En blomsterbukett i en vas. Stråk av cassis. En uns av menthol. Inslag av solbränt Gotlandsgräs!? Vilken doft. Det här var det läckraste jag känt i år. Känslan av dessert är överväldigande. Smaken är väldigt viskös och kraftfull med koncentrerad smak. Väldigt polerad och inte några framträdande tanniner. En liten lätt eldighet som göms i den täta frukten. Fortfarande en känsla av att dricka gräddglass med en känsla av av glassen smälter i munnen. Tonerna är tydligt jordgubb och hallon med en uns cassis. Eftersmaken är fantastisk lång.

Wow. Jag är chockad av det här vinet. Aldrig att jag skulle gissa på en shiraz, och denna gång var det ändå jag som visste vad som var i glaset. För mig påminner det här om välgjorda aussie-grenacher. Dessert-känslan är så stor. Alkoholen ligger på 16%, det känns inte i den koncentrerade frukten.

Vinet är gjort på Red Heads Studio i MCLare Vale. På importörens hemsida går det att läsa att detta fantastiska ställe är lite som en workshop, där traktens vinmakare kan samlas och göra vin utan att ha ett eget vineri. Det hela är inrymt i en före detta indisk curry-restaurang som faktiskt hette Red Head. Här finns "chief winemaker" Adam Hooper som håller ett vakande öga över det hela. Han ser ut som självaste Jack Sparrow och presenterar sig även vid detta namn när man möter honom. Här är det småskaligt och med humorproducerar man fantastiska viner i fräcka buteljer. Varför ska en humoristisk och skruvad förpackning inte kunna rymma ett riktigt högkvalitativt vin?

2005 Barrel Monkeys, McLaren Vale, Australien, 199:-

Jag ringde idag till importören för att få svar på om det finns några fler flaskor att få tag på, men tyvärr så var de slut. Allt från Read Heads Studio var slut, det var bar ett rött och ett vitt runt hundringen som fanns inne. Synd. Det här är definitivt något som jag kommer hålla ögonen efter. Är det någon som provat vinet med det underbara namnet : Return of the living red? Isåfall, hur var det?

2003 le Serre Barbera d´Asti Bosco Bracco

Jag visste att de haft en hel del problem men korken på detta vin. Så när nästan hela korken var rödfärgad blev jag orolig att den här sista flaskan skulle vara körd. Nu kanske det redan ändå skulle vara på väg utför, då Barbera kanske inte är menat att lagras en längre tid och med tanke på den varma årgången 2003 så är det nog ännu mer sanning i det påståendet.

Jag har provat och bloggat om vinet tidigare. Just i det inlägget var det 2005 som var den aktuella årgången. Den tyckte jag var lite mer druvtypiskt än 2003 som är mer bombastisk. Jag minns att vi dekanterade vinet kvällen innan för att få bästa upplevelse.

Nå, hur var det nu med korken.....

Jo, den lever fortfarande. Rejält mogen doft med fin röd frukt. Lite dova toner med en stänk av menthol. Smaken är ordentligt syrlig och väldigt spritsig på tungspetsen, nästan pärlande. Mogen med varm och lite eldig smak. Toner som går åt undervegetation och svamp. Långt avslut som lämnar ett dovt, varmt och moget avtryck.

Jag kan rekommendera vin vänner som har kvar av denna årgång, att det är läge att korka upp, innan det är försent.

Bortbjudna på lite gott.....

Nu tyckte grannarna att det var dags att bjuda igen. Så det var riktigt skönt att direkt efter arbetet knalla dit och bli bortskämd. Med vetskap om min nördighet vad gäller mitt vinintresse, så tycker dom det är extra roligt att köpa vin och låta mig prova blint och jag uppskattar gesten såklart. De är väldigt noga med att påpeka att jag självklart borde gissa rätt också, så här gäller det att skärpa till sig.



Vin nr 1.

Doften är fräsch och schysst kryddig. Inititivt kommer inslag av charkuterier och vitpeppar. Rätt mörk frukt med tyngdpunkt på körsbär. Tydligt fatig. Smaken är stram och skönt sträv. Vinet har en bra syra och levererar mörk frukt. Körsbär och peppar är tydlig, men också de fatiga inslagen. Vinet är gott.



Jaha, så var det dags för en kvaliciferad gissning. Med tanke på de kryddiga inslagen och charken, det strama och peppriga inslagen, så faller min gissning på en Chateauneuf-du-Pape från standarssortimentet.

Svar: 2004 Marques de Riscal Reserva, Rioja, SB 2573, 136:-

Min palett på Rioja är minst sagt otränad. De kunde inte valt ett bättre vin för att se mig misslyckas. Men jag måste erkänna att jag blev positivt överraskad. Rioja är dill och kräftspad i min erfarenhet, men det här var ju riktigt gott. Tack för den lärdomen.

Vin nr. 2

Frisk doft med en del söta bär. Jordgubbar. Spännande menthol och en fin blommig touch. Smaken är rejält frisk och bär på en riktigt hög syra. Vinet känns lite tunnare och bär på ett mycket kortare avslut än det förra. Syrliga körsbär är riktigt tydliga.

Nja, det här borde vara Italien, och med tanke på det superhöga syran så är det säkert Barberadruvan.

Svar: 2007 Santa Vittoria Langhe Rosso, Piemonte, SB 95386, 99:-

Ja, se där. Lite heder vann jag tillbaka iallafall. Druvmixen är 70% barbera och 30% nebbiolo. Normalt är det här precis vad jag älskar, men faktum är att just ikväll var Rioja storebrorsa och den här lillebror.

Tack Patrik och Susanne för en jättetrevlig kväll och en underbar gryta. Nästa gång är det vår tur.

Det Goda Köket 2009

Under fredagen hade jag nöjet att få prova på och stå på andra sidan bordet under mässan. I Vinunics monter var det högt tryck redan från start. Placeringen av montern var strategiskt lagd i mitten, där stråket av många människor passerade. Långpasset från morgon till kväll kändes som en förmiddag. Under dagen hann jag med att träffa massor med vinentusiaster som brann för sitt intresse och gärna ville dela med sig av sin information om vad som låg och ruvade just i deras källare. Visst var det övervägande majoritet som bara såg Amarone som det absoluta måstet att få prova, men så är ju mässan väldigt folklig. Det kan kännas synd att höja just det vinet till nästan något mytiskt, när det fanns flera andra viner som i mitt tycke smakar mycket bättre och är mer intressant. Jag vet inte vad det är som gjort Amarone till svenska folkets svar på det ultimata lyxet.

Under dagen fick jag möjlighet att lära känna flera mycket trevliga och intressanta kollegor också, och det ska väl sägas att ibland kändes det som jag var lite ute på djupt vatten när jag hör hur extremt kunniga dessa personer är. Jag hoppas ändå att jag lyckades lämna några positiva intryck till en del människor som stannade förbi just mig.

2006 Henschke Louis Eden Valley Semillon

Att Henshke gör bra viner är välkänt. Deras flaggskepp Hill of Grace är närmast legendariskt. Men ikväll provar jag ett av deras vita, och i ett betydligt lägre prisläge än Hill of Grace.

12% av vinet har lagrats på jästfällningen i sex månader i använda 225-liters franska barriquer. Resterande del har legat i ståltank för att behålla fruktegenskaperna.

Min erfarenhet av Aussie-semillon är väldigt liten, så det är med spänning som jag skruvar av kapsylen på flaskan och häller upp........

Doften är nästan söt och väldigt fruktig. Först fångar jag upp päron, men sen ändrar jag mig och får det till äpplen. Sen känner jag igen carambole. Doften har en fin ton av mineraler. Lite chardonnaynyanser iform av våt ylle gör sig till känna.

I munnen är vinet fruktigt och torrt. Härligt mineraligt med toner av både äpple och päron. Blöta stenar eller krita går att hitta. Ren fräsch frukt. Avslutet är långt och slutar med lite citrus.

Först tycker jag att det våta yllet är för påträngande, och jag har svårt för det. Men ju mer jag provar vinet desto mer gillar jag det. Det får helt klart tummen upp.

2006 Henschke Louis Eden Valley Semillon, Australien, SB 74747, 219:-

2007 Casamatta

Jag har ännu inte provat Bibi´s Testamatta, men hoppas på att få göra det snart. Bibi Graetz fick stor uppmärksamhet när hansandra årgång av vinet, Testamatta 2001, blev belönad med Best Red Wine på VINEXPO 2003 i Bordeaux. Testamatta kan översättas till Tokskalle. Casamatta översätts till Bunker.

Sangiovesevinet Casamatta ifrån Vincigliata strax utanför Florens är resultatet av ett långt samarbete med vinmakaren Alberto Antonini, ägaren Bibi Graetz och ett antal odlare av högklassig Sangiovesefrukt. Målet har varit att ta fram ett ursprungstypiskt vin i modern stil och framhäva druvans mest positiva attribut. Vinet har genomgått kallmaceration under ett dygn, och sedan jäst vid 30 grader. Efter ca en veckas skalmaceration har vinet pressats och lagrats i små fat under 10-12 månader innan buteljering. James Suckling som skriver i Wine Spectator gav årgång 2008 88 poäng.

Direkt från flaskan har vinet en fruktig och ung, bärig, lätt doft. Jag får associationer av en enklare chianti. Svaga toner av örter finns där också. När så väl vinet fått tagit några djupa andetag i glaset träder vanilj och kola fram. Nu finns där också en läcker elegant mix av jordgubb och körsbär.

I munnen överraskar vinet mig lite. Med sin ljusröda färg och initialt enkla doft är det i munnen faktiskt rätt visköst. Frukten är silkeslen i munnen. Mitten är riktigt bra på vinet. En härlig mix av jordgubbar och körsbär blandas på gommen. Avslutet är kanske inte det längsta, men endå helt ok. Lätt eldigt (12,5%).

Jag gillar vinet. Det är så mjukt och silkeslent med den där mycket smarriga mixen på bären. Lätt att dricka.

2007 Casamatta, Bibi Graetz, Toscana, SB 81515, 109:-

2002 Château Les Ifs Prestige

Sista flaskan av en inköpt låda från Tryffelsvinen 2006. Cahors " Det svarta vinet", gjort på 100% Malbec. Redan år 96, under den romerska eran, var Cahors ett välkänt rött vin. Under århundradena har det också uppskattats av påvar och kungar. Tsar Peter den Store lär ha botat sin krånglande mage med Cahors. Får se om den läker även min .... Läs tidigare inlägg om detta vin här.


Doften är dov och bär på mörk, mörk frukt. Tydlig ton av lakrits känns direkt. Vinet doftar ändå rätt moget, med animaliska drag och undervegetation. Jag får en känsla av svart te också. Mycket trevligt.

Vinet är smakrikt och medelfylligt med begynnande mognad. Fortfarande dominerat av mörk frukt. Det finns en del sandiga tanniner kvar som håller upp vinet. Emellanåt tittar lite sura körsbär fram. Avslutet är tyvärr lite för kort och jag får en vattnig, tom känsla.

Visst har det funkat att lagra det här vinet. Det är bara en fråga om vilken stil man gillar. När den var ung var det väldigt fruktig och publikt. Dag 2 håller vinet fortfarande och levererar likadana intryck som tidigare. Avslutet drar dock ner betyget rejält för mig som hade hoppats lite mer av denna Cahors.

2002 Château Les Ifs Prestige, Cahors, Frankrike, 125:-

Södra Rhone + en hel del annat

Så var det dags för grabbgänget att hålla i en provning. Som vanligt provar vi helt blint, med vad allt det innebär. Som vanligt är det en höjdpunkt i livet när vi träffas. Att vi har kul märks på att vi snart har hållit på i nio år och att Jocke åker 50mil enkel resa för detta.

Nåväl, jag ska komma igång med vinerna och försöka hålla det hela lite kort.

GLAS 1.

Till en början lite svårflörtad, men sen öppnar den sig och lämnar lite vägdamm och spännande toner av bränt farinsocker. Visserligen känns det också syltig på björnnbär.

I munnen är det stramt med en fräsch frukt. Ung. Rejält med sura körsbär som sen blir syltiga björnbär. OK längd.

2007 Xavier Châteauneuf-du-Pape, SB 6267, 199:-



Jag blir aldrig riktigt tagen av det här vinet. Flera andra tyckte däremot tvärtom och det är väl tur att vi tycker olika. Vinet kom in i ordinarie sortimentet i april. 2007 pratar alla om när det gäller ChndP.

GLAS 2.

Mmmm, läcker bärigt med nästan godisaktiga toner av hallon och smultron. En burgundisk känsla där frukten är riktigt inbjudande. I munnen förstärks doftens intryck av hallon och jordgubbar men också en viss kryddighet. Vinet är elegant och faller som en smekning över tungan.

2005 Château Mont-Redon Châteauneuf-du-Pape, SB 2811, 234:-



Oj vad jag blir imponerad av det här vinet. Jag har provat det förrut men aldrig upplevt det så här. Ett av de bästa vinerna ikväll tycker jag. Här tycker jag den läckra grenachen gör riktigt bra ifrån sig. Kul att även detta finns i ordinarie sortimentet. Hur kommer 07:orna att vara??

GLAS 3.


Doften känns väldigt ung och rejält bärig. Tydlig vanilj med syltiga mörka bär. Jag får en känsla av BIB. I munnen känns den unga och väldigt bäriga frukten, med sina fat och medföljande vanilj. Fylligt och syltigt av mörka bär. Avslutet bär på en viss beska också.

2007 Domaine Roger Perrin Châteauneuf-du-Pape, SB 95234, 219:-


Det här vinet delade gruppen i två läger. Jag tillhörde då dom som inte gillade stilen. I just denna provning kändes frukten billig och BIB-lik, tyvärr. Det kanske ändrar skepnad vid lagring, men just är det inte min tekopp.

GLAS 4


En personlig doft som drar åt det blommiga hållet, med örter och höloft. Ger en bonnig känsla.
I munnen finns ung, stram och koncentrerad frukt med toner åt det mörka bär hållet. Viol och kryddor. Avslutet är eldigt och vinet saknar balans. Det känns som det spretar åt olika håll, frukten åt ena och alkoholen åt ett annat. Saknar balans.

2007 Gigondas Les Hauts De Montmirail, Domaine Brusset, SB 98545, 279:-

Jag vet inte var det var med mig den här kvällen, flera andra tyckte detta var riktigt bra, men jag tycker den saknar balans. Jag tror det får bli att ge den en chans till vid tillfälle.
GLAS 5

Sensuell åt det kvinnliga hållet hittar jag i glas nr.5. Flörtig, läcker frukt med toner av vanilj, röda bär och med ett djup. I munnen är vinet lätt stramt, elegant med fräsch frukt. Det är välgjort, långt och komplext. Här finns en skål av blandade röda och mörka bär. Lätt kryddigt och små nyanser av fat. Burgundisk stil.

2006 Paul Jaboulet Châteauneuf-du-Pape Les Cèdres, SB 75403, 304:-



Ännu ett vin som briljerar för mig. Fantastiskt gott, skulle gärna ha en låda av den här i mitt skåp. Så himla läcker, blir aldrig "jobbig" att dricka.

Så var själva provningen över. Ett fyrtal Châteauneuf-du-Pape och en Gigondas. För min del fick Mont-Redonen och Jaboulet min kärlek, där den sista var helt klart bäst. Vi tackar Jocke för vinerna och låter Agne överraska oss med maten. Givetvis plockades det fram mer vin under kvällen.

Toast med räk och avocado-röra

2008 Muros Antigos Alvarinho, SB 75184, 164:-

Fräsch blommig doft med en aning melon och citrus, Somrig. I munnen riktigt fräsch med en frisk god syra. Citrus och melon. Bra kropp.

En riktigt god alvarinho som matchade laxen perfekt.91p av Wine Enthusiast.

Ljummen varmrökt laxfilé, pressad potatis och en kall citrus/mynta sås.

2005 Dr. Crusius Niederhäuser Felsensteyer Auslese, SB 97315, 211:-

Klassisk rieslingdoft. Halvsöt med läckra honungtoner och en uns petroleum. I munnen halvsöt med honung, petroleum, melon, citrus och ett långt avslut med knivskarp syra.

Blåbärspaj av självplockade bär och hemmagjord vaniljsås.

1993 Tokaji Szamorodni Hungarovin RT

Tyvärr oxiderat och dött.

2006 Château Montus, SB 95084, 169:-

Fantastiskt inbjudande doft med charkuterier, korv, animaliskt, blod och rått kött. Superläcker doft. I munnen rejält sträv och stram. Väldigt ung med klockren fräsch frukt. Mörk frukt med ett långt avslut.

2006 Stellenzicht Golden Triangel Shiraz, SB 22095, 120:-

Doften är väldigt fruktig och det går åt det mörka hållet. Typiskt rökigt men med skön animalisk ton. I munnen rejält fruktig och rökig. Mörk, mörk frukt fylld med fat. En publikfriare.

2001 Taylor´s Late Bottled Vintage Port, SB 82744, 169:-

Stiltypiska toner av russin, dadlar och mörk, mörk söt frukt. I munnen fyllig, söt med starka drag av russin, dadlar samt fikon. Eldig och med en lång eftersmak.

Summa: 5 personer, 11 flaskor vin, en hel drös glas och fantastiskt roligt.