2006 Nautilus Sauvignon Blanc

Nya Zeeland har gjort sig ett rykte om att göra några av världens bästa Sauvignon Blanc viner. Nautilus görs i Marlborough på sydöns nordöstra del. Här har man flest soltimmar på hela Nya Zeeland. Vingårdarna ligger på platta grusiga och steniga gamla flodbottnar. Jag älskar vinerna härifrån. De är så tydliga i sin druvkaraktär.

Färgen är ljus gul. Doften är klockren på svartvinbärsblad. Här finns också lite nyskördade nässlor. Smaken har en frisk, aptitretande och härlig syra. Omisskännerlig svartvinbärsbuske. Eftersmaken lämnar en svag aprikos nyans kvar i munnen. Mums! Slutsats, riktigt gott. Fattas bara en god getost att matcha vinet med.

2006 Nautilus Sauvignon Blanc

2003 Chablis Vielles Vignes

Jag har aldrig riktigt fastnat för Chablis. Men skam den som ger sig. En god vän till mig skulle då härma en fransman och säga; -Du kan inte säga att du inte gillar Chablis, har du kanske provat alla viner från Chablis? Nä, just det!

Det är gjort av La Chablisienne, som är Chablis största kooperativ, läs mer här. Ordet Vielles Vignes lär betyda " gamla vinstockar ", så det här är väl bättre än den enklaste Chablis. Jag har mycket kvar att lära här. Så det blir att prova mer från detta klassiska distrikt.

Vinets färg är ljust grönt. Doften går åt smör, vita blommor och gula frukter. Smakens första intryck är micropopcorn med smörsmak, och sen kommer dom gula frukterna fram och som avslut biter sig lite grape kvar i munnen. Slutsats, dom första glasen är det faktiskt inte så dumt, men sen får jag svårt att älska det här. Som sagt här måste jag träna min palett.

2003 Chablis Vielles Vignes La Chablisienne

2005 Zöbinger Heiligensteiner

Finns det nåt godare än ung riesling? Inte just ikväll iallafall. Jag har provat det här vinet förrut. Det ska bli spännande att följa det här vinet i sin mognad. Om jag har karaktär och tålamod.

Producenten för detta Österrikiska vin heter Weingut Bründlmayer och det var hans föräldrar som startade detta företag. 1980 tog Willi och hans fru Edwige över. Idag har de 60ha vinodling i distriktet Kamptal som ligger i regionen Niederösterreich. Stora arealer är planterade med Österrikes paraddruva Grüner Veltliner. Men det är hans Riesling som gjort honom berömd. Här prioriteras ekologisk harmoni. Utsett till Årets vinhus 2007 i en omröstning bland Sveriges vinjournalister.

Hur var vinet då? Jo, färgen är ljust gul. Doften är underbar. Stor på petroleum. Mineraler. Pomelo. Och en viss rökighet. Smaken är frisk, torr men ändå druvsöt. Hög syra. Petroleum. Mineraler. Lätt rökig. Vinet lämnar en lång, mycket god eftersmak kvar i munnen. Slutsats, Köpa en hel låda nästa gång. Måste prova hans Alte Reben och Lyra.

Självklart mumsade jag i mig en halv Reblochon de Savoie Le Farto. Hur god är inte denna kittost från östra Frankrike!!

2005 W.Bründlmayer Riesling Zöbinger Heiligenstein

2002 Brunello di Montalcino

2002 var inget bra år i Toscana. En mycket regnig sommar. Och det här vinet från Col D´Orcia är väl en av de billigaste Brunello´n på bolaget. Så jag hade inga höga förväntningar. Trots det är det ju en Brunello och för priset ska man ju få ett gott vin tycker jag.

Vinet färg är ljus röd. Doften är riktigt trevlig med tydliga körsbär och jordgubbar. Doften spred sig nästan i hela rummet enligt middagsgästerna, och den stod sig bra hela kvällen. Smaken skriker körsbär och här övergår jordgubbarna till hallon. En nypa torkade kryddor ger sig till känna också. Mitten partiet upplever jag lite för vattnigt, men det blir bättre på slutet som är förhållande visst kryddigt och långt. Tanninerna är torra och här tror jag inte att den andra flaskan kommer att få ligga så länge till i källarn. Slutbetyg, Helt enkelt gott. Ändå överraskade bra. Vill dricka Brunello oftare.

2006 Valencay

Åter igen ett vin som jag fick av P och C. Det är första gången jag provar ett vin från Valencay, och det står inget om druva på etiketten. Vilket inte är ovanligt när det gäller fransmännen. De säger ju själva att de; dricker vin inte druvor! Ja, men jag gör en gissning på att det är Sauvignon Blanc. Lämna gärna en kommentar ifall du vet bättre än jag, tack. Producenten heter Gérard Toyer och det är kommer från en ostimportör som C köper ost ifrån. Jag har själv provat en stubbad pyramid formad getost med just namnet Valencay. Den var förförisk god. Låt se om vinet svarar upp mot det. Så här står det i Tom Stevenson´s bok VIN om Valencay; Valencay ligger i Touraine, Loire, här görs välgjorda, tilltalande viner. De är väl förtjänta av sin VDQS-beteckning men man hittar dem sällan utanför Frankrike.

Jag vet inte vad det här vinet kostar, men jag tror att det ligger en bit under hundralappen.

Färgen är ljus gul. Doften är härligt fräsch och signalerar lime och grape. Men även en skvätt gråpäron. Efterhand när temperaturen stiger i glaset letar sig en svag ananas doft fram. Smaken har en fräsch syra och är nästan lite skalbitter. Här framträder grape tydligast, men päron finns där bakom också. Slutet är på ett bahagligt sätt eldigt (12%).

Slutsats, Jag gillar det här vinet. Det är fräscht, lätt och försvinner lätt ner. Man kan utan besvär slurpa i sig en flaska själv, bästa betyget för att det är gott!

Sortimentsprovning Vingruppen 18/3

Tema: Nya Världen

Fick möjligheten att besöka Vingruppens (Vinunic,Wineworld,Wineagency,Vinovum) eftermiddags provning idag. M visade mig runt på det fräscha och ljusa kontoret. I ett av de stora rummen var det uppdukat på tre stora bord. Totalt ca 75 viner. Vita och röda från mestadels Australien, USA, Chile, Argentina, och Nya Zeeland. Jag fick själv gå runt i min egna takt och hälla upp i mitt glas, för att prova i lugn och ro. Som mest tror jag vi var 15 personer samtidigt. Otroligt skönt. Kul också att se Hans Artberg och chefredaktören för Livets Goda Anders Enquist botaniserade även där.

Jag provade 38 st viner. Här kommer ett urval av de som jag tyckte mest om just då. Ingen speciell ordning. Dyra som billiga.

2002 The Octavius Shiraz, Yalumba

Fyllig, rik, koncentrerad, mycket god,lång eftersmak, stort vin.

2004 McRae Wood Shiraz, Jim Barry

Svart, eucalyptus, godis, lakrits, ek, mycket god.

2004 The Coppermine Road Cabernet Sauvignon, d´Arenberg
Viskös, stor, mint, mörka bär, fyllig, lång eftersmak.

2003 Swanson Merlot, Swansson Vineyards

Sträv, extremt fuktig, vanilj, fyllig, något eldig, lång god eftersmak.

2004 Santa Cruz Mountains Cab/Merlot, Ridge Vineyards

Fyllig, fräsch, modern, riktig god frukt, plommon, björnbär, underbar eftersmak.

2003 Tandem Sangiacomo Pinot Noir, Tandem Winery

Underbar jordgubbe, hallon, nymalet kaffe, lång eftersmak.

Det är alltid svårt tycker jag att på stora provningar få ner några djupgående analyser av vinerna. Därav dessa korta stöd ord.

Dessa var bara några favoriter, listan kan göras lång. Men det får kanske bli en annan gång.....

Det här var inte sista gången jag var där hoppas jag. Tack M och alla andra på Vingruppen.

2006 Cline Zinfandel

I en längre tid har jag varit sugen på Zinfandel. Så nu gjorde jag slag i saken. Det fick bli en vardags-zin, annars är djupt förälskad i kraftfulla zins från Ridge, Seghesio och Turley m.m. Men det var det tomt på i källarn, det måste införskaffas vid eventuellt nyhetsutsläpp.



Cline Cellars ingår i dom så kallade Rhone Rangers. En grupp amerikanska vinmakare med förkärlek åt franska Rhone druvor. Vinet har jäst på ståltankar med odlad jäst, och dragits om 2-3 ggr/vecka. Lagringen har skett i amerikanska och franska ekfat, varav 10% var nya.



Färgen är förvånadsvärt ljust. Jag hade nog räknat med lite mörka, blåa toner. Doften ger ifrån sig tydliga toner av plommon och känns fruktig. Även en viss syltighet hittar jag. Smaken är medelfyllig och stor på lakrits. Vinet är lite eldigt. Etiketten säger 14%, antingen är det lite mer än så eller också så är alkoholen i obalans med frukten. Mitten känns även lite vattnig, men vinet kommer igen i eftersmaken, som dock inte är jätte lång. Slutsatsen blir för mig en liten besvikelse. Jag kommer nog inte köpa det här igen.



2006 Cline Zinfandel

2005 Campolieti

Det var flera år sen jag provade det här vinet. Så det fick bli dags nu. Den här är en Ripasso, ett Valpolicella vin som fått jäst en andra gång med druvrester från tidigare amarone produktion. Vinet får då en rejäl skjuts och blir ett kraftigare vin. En " fusk-amarone " slarvigt kallat.

Färgen på vinet är överraskande ljust. Doften överraskar också på mig. Den är stor på jordgubbar och en unns kryddor. Inte alls så där typisk som mörka körsbär. Nästan en Nya Världen Pinot Noir slår det mig. Det här ska bli kul att smaka. Jaha, smaken är medelfylligt och här finns en liten ton av söta körsbär som sen slår över i jordgubbar. Inte alls vad jag förväntade mig. Kanske inte heller en typisk Ripasso, men deras Luigi Righetti´s Amarone är väl inte heller typisk för en Amarone. Men jag gillar det här vinet ändå. Det är lätt att dricka. Det är läskande. Det är befriande.

2005 Campolieti Luigi Righetti

1995 Château Fayau

Den här flaskan fick jag av C och P, som hittade den i sitt skafferi i helgen. Jag blev lite skeptisk om den fortfarande skulle gå att dricka. Det här är ju en av Systembolagets billigaste " fusk-sauternes". Distriktet Cadillac ligger i Bordeaux och på högra stranden om floden Girondes. Sauternes hittar vi söder om Cadillac men på den vänstra sidan. Cadillac är inte känt för några stora namn bland slotten. Den aktuella årgången på Systembolagets hyllor är 2004 och enligt deras listor så vinner inte vinet på lagring, men det ska tas med en stor nypa salt. Druvan heter Sémillon.
Vinets färg är vackert bärnstensfärgad. Ser mycket inbjudande ut. Doften ger ifrån sig tydliga torkade aprikoser och en hel del mandel. Inget fel på doften iallafall. Smaken är söt och helt OK. Den har något brända toner i sig på mitten, men är stark på aprikoser och slutar tungt på mandelmassa. Vinet är fortfarande vid liv, puh! Inget stort vin, men väl så gott.
Det här får mig att rusa ner till när-butiken och införskaffa en bit Roquefort Papillon. Väl hemma igen kastar jag i mig en bit av den smakrika grönmögelosten i munnen och sörplar i mig av vinet. Jaha då, visst sjunger det ihop. Osten kraftiga smak och härliga sälta får faktiskt vinet att kännas lättare och ännu fräschare. Dom brända mitt tonerna försvinner och den tunga mandelmassan blir inte så tung längre. Mmmmm, gott. Tack C och P.

2001 Coto de Imaz Reserva

Äntligen helg efter en lång arbetsvecka. Med ny säsong av "Så ska det låta" som jag och dottern följer passar jag på att plocka fram en nästan renskrapat Pata Negra fot. Världens godaste skinka? Javisst, är det det. Denna svartfotade spanska grisart som matas med ekollon skulle vara lika obligatorisk i köket som micron är. Uppskruvad på en träställning med en fuktig handduk över klarar den säkert ett år i rumsvärme. Jag lyckas karva fram små "chipsflan" och njuter av den nötiga, fylliga smaken.

Kvällen får fortsätta i Spaniens tecken, så jag korkar upp en Rioja. Det var länge sedan. Jag fick lite "avsmak" när dillen blev så uppenbar för en tid sedan. Så hoppas den här inte är ett buteljerat kräftspad. Tempranillo kan ju vara magisk i rätta händer.

Färgen är elegant röd. Doften är god och förvånadsvärt kraftfull. Det tydligaste som slår emot mig är vanilj. Vanilj i massor från den amerikanska viteken. Sen hittar jag torkade kryddor och en liten skvätt röda bär. Smaken är medelfyllig och tydlig på fat och vanilj. O visst finns det där, dillen, men tack och lov ganska nertonad. Torkade kryddor och de röda bären finns med här också. Vinet har en hög syra. Eftersmaken är normal lång. Slutsatsen blir, att jag trots låga förväntningar tycker att vinet är riktigt gott. Ska bli intressant och se om resten i flaskan håller tills i morgon kväll.

Rent generellt har jag uppskatt Reservorna bättre än Crianzan eller Gran Reservan. Och om jag förstår så är det här ingen topproducent, men för hundra spänn tycker jag dom lyckas bra.

Délice de Bourgogne

Ikväll var behovet av god ost stort. Varför jag köpte en Délice de Bourgogne 38%. Det är en fransk färskost som är nära besläktad med Boursalt och Brillat-Savarin. Ostens ursprung är ju vida känt för sina vinodlingar och sin Dijonsenap.

Doften på osten är går åt ladugård och ko-spillning. här finns även en liten god fotsvetts ton. Det bådar gott redan. Smaken är underbart krämig och där ostens skorpa ger ett skönt tuggmotstånd mot det i mitten gräddiga krämet. Smakerna går åt ladugård, fotsvett och champinjon. En mild och underbart god ost.

I glaset finns en skvätt La Spinetta Ca´di Pian kvar från i helgen. Det har stått i flaskan med korken nedtryckt i 44 timmar. Jag va skeptisk om Barberan klarade det. Doften ur glaset ger syrliga mörka körsbär och en lien ton av blyerts. Den har helt klart tappat av sin fruktighet. Smaken är dov på frukt och med tydlig syrlighet på mörka körsbär. Det har även kommit en spritsighet som jag inte minns från helgen. Barbera ska nog drickas ung och helst hela flaskan på en kväll ( Det brukar väl knappast vara nåt problem ;-) ).

2003 Ca´di Pian La Spinetta

Vi fortsätter att prova toppskiktet av producenter från Italien. La Spinetta som är mest kända för sina vingårdsbetecknade Barbaresco´s gör även moderna, supergoda Barbera viner. Det här är deras enklaste. Noshörningen som återkommer på deras etiketter står för styrka, och det här vinet visar en härlig kraft.
Doften är fruktdriven och härligt fatig med toner av choklad.
Smaken har syrlig frukt, perfekt matvin, torra tanniner, härliga körsbär och snygga fat. Bra längd.
Slutsats, 2003 var ju extremt varm och för mig har det påverkat det vinet positivt. Det här var sista flaskan jag hade av det här vinet, men inte sista gången jag köper det. Mycket prisvärt ( 185:-) och svårt att inte älskas av alla.

2002 Fabius Ciacci Piccolomini

Den här flaskan hade A med sig och jag fick prova blint. Så här lät det då:

Doft, mörka körsbär, choklad, vanilj, fat, murrig god frukt, svarta hallon!, svartpeppar.

Smak, Fräsch syra, mörka körsbär, välgjord, bra frukt.

Slutsats, Defentivt Italien! Troligtvis Toscana. Om det är Sangiovese så är det även med nåt mer, typ Cabernet Sauvignon. Ett riktigt sjujävlars gott vin. Doften är sannslös.

Svar, Italien, Toscana, 100% Syrah. Det här vinet provade jag två gånger förra året. Både 2002 och 2003. Det här var bland de 5 bästa viner jag drack förra året. 2003 tyckte jag var absolut bäst. Ciacci Piccolomini tillhör toppskiktet i Italien. Släkten går långt tillbaka i tiden, de har t o m presterat en påve, Pius ll.

Tack A för upplevelsen. Det här ska vi köpa mer av när tillfälle ges.

2005 Zöbinger Heiligenstein Riesling

Ikväll lagade J wokad kyckling med ingefära, chilisås, cocosmjölk och äggnudlar. På besök var A med familj. Vad passar bättre till asiatisk mat än riesling? Nu är A inte den största fan av vita viner, men jag tycker mig se ett trendbrott. För han har flera gånger uppskattat just riesling.

Den här är från Kamptal, Österrike och producenten W. Bründlmayer. Första gången jag provade den här vinet var på Terreno vinotek och då en 2002. Det var det som fick mig att köpa dessa flaskor.

Doften som kommer ur glaset är fruktig och har den där tydliga petroleum tonen. En lätt touch av ananas kommer också. Vartefter flaskan tömms hittar också en viss rökighet sig fram.

Smaken är torr, fruktig, stram och har en frisk syra. Återigen kommer petroleum fram tydligt, en lätt eldighet finns och smaken hänger kvar länge i munnen.

Slutsats, jag älskar det här vinet. Måste köpa på mig mer bra riesling.