Blindprovning med Patrik

Så blev det ett tillfälle för Patrik att komma över. Med sig hade han två buteljer som hölls hemliga. Själv hade jag redan hunnit med att dekantera mitt bidrag.

VIN NR 1

Stor mogen doft med tillhörande undervegetation, multna löv och fikon. Doften känns sötfruktig. Allt går i mörka bär som tex björnbär och svarta vinbär. En klockren träff på mörk högkvalitativ choklad, som är bruten i småbitar eller to m riven. Ett läckert intryck av vägdamm, ett avtryck från den karga växtplatsen. Det här är riktigt bra. Doften väcker lust och behag.

Väl i munnen förvånas vi av dess viskositet. Det är nästan trögflytande och tätt. Den varma mogna frukten följer upp doftens uttryck, med stark undervegetation, fikon och choklad. Under kvällen tillkommer även körsbärskärnor. Trots sin mognad finns det kvar små sandiga tanniner som lyckas torka ut munhålan något. Avslutet är väldigt långt och riktigt gott. Mums, det här är ett mycket läckert vin idag.

Då det här var mitt bidrag fick Patrik djupa veck i pannan. Mognaden maskerar förstås litet av ursprunget, och vår erfarenhet av mogna viner är än så länge begränsade. Han bestämmer sig dock till slut och lägger sin röst på en mogen supertoskanare.

2001 Primitiu de Bellmunt, Priorat, Spanien.

Primitiu de Bellmunt köpte jag nov. 2006. Då gick den på 231:- och fick fin kritik bland vinpressen. Druvblenden är 60% garnacha och 40% cariñena. Köpet är inget jag ångrar idag när resultatet lämnade en sådan här vinupplevelse.

VIN NR 2

Purung frukt med massor av vanilj och plommon. Väldigt godisaktig i doften, Hubba Bubba och Tutti Frutti. På gränsen till artificiell doft pga godiskiosk. Ändå är vinet otroligt läckert och inbjudande, nästan skrattretade god.

I munnen är vinet ungt och först litet vresigt, det lugnar ner sig betydligt flera timmar senare. Om förra vinet var en mogen aristokrat så är det här en tonåring med lätt ADHD. Nyanserna går åt plommon och blåbärspastiller. Till en början har det ingen svans alls, men precis som på samma sätt som den vresigheten stabiliserade sig så växer en lång svans ut på den.

Vinet börjar som en besvikelse och går över till en Feel-good film med ett lyckligt slut.

Då var det min tur att pricka innehållet. Plommonen och den godisaktiga känslan för mig först till malbec från Argentina, men jag lägger min röst på fransk Cahors till slut.

2007 Châteauneuf-du-Pape Les Olivets Roger Sabon, Frankrike.

Toppårgång i CNdP och fin grenachefrukt. Här får jag samma känsla som när jag provade Cuvée du Vatican. Jag hittar inte ännu storheten i dessa viner. Säkerligen behöver de flera år i ryggläge eller också så är det som Patrik säger, att vi föredrar Syrah dominerade CNdP. Just den här flaskan är blenden 80% grenache och 10% syrah samt 10% cinsault. Vinet släpptes som tillfällig vara och hade en prislapp på 270:-.

VIN NR 3



Doften är härligt animalisk och fylld till bredden med vässad blyerts. Tydliga svarta vinbär blandas med en känsla av mineraler. Det här gillar jag.
I munnen blir smaken en kopia på doften. Det är så gott med den där mixen av kött, blod, svarta vinbär och blyerts. Frukten känns läskande och ren. Små fina tanniner ger vinet en ryggrad. Läskande och läckert.

Patriks andra vin. Här säger jag bara rakt ut Bordeaux.

2005 Clos du Roy Cuvée Arthur, Fronsac, Bordeaux, Frankrike

Bordeaux till vardagspris. Jo ja tackar. 05:orna är jätte trevliga även i den här nivån. Det här kan lätt få ligga ett par tre år, men oerhör smaskigt redan nu.

Ännu en fantastisk trevlig kväll till historien. Det blir snart igen.

2007 Lirac Les Chenaies

Efter sista bottennappet vågade jag inte hoppas för mycket på denna vardagsrhonare. Med all hype för årgång 2007 i södra Rhone och i synnerhet Chateauneuf-du-Pape, kan det vara kul och prova från området tvärs över Rhonefloden, Lirac. Här finns i grova drag den jord som gjort Ch9dP känt., med stora vita stenar som täcker nästan alla vingårdar. Les Chesnaies har en druvblend av 60% grenache, 25% syrah och 15% mourvèdre.

Doften är inbjudande fransk i sin stil, med röda vinbär, slånbär, björnbär, nypon och en stor andel örter.

Smaken är litet varmt och eldigt (14,5%). Doftens kännetecken går igen, med röda vinbär, slånbär, nypon, björnbärssylt och så alla dessa örter. Vinet är stramt och medelfylligt. Stilen är syrlig och på gränsen till snipig, men också en känsla av bärsylt. Dag två har vinet rundat av kanterna och är läskande gott att dricka.

Det är var mycket trevligare att dricka än Passitivo. En frisk, stram fransk stil lyfter mitt intryck, det kommer dock inte bli en husfavorit, för det är jag för nyfiken för, för att skaffa mig.

2007 Lirac Les Chenaies, SB 2214, 100:-

2008 Passitivo Primitivo

Det här köpet lockades jag av ett mail jag fick från importören. Ett vin från italienska klacken gjort av Primitivo druvan och där även en del av vinet är gjort enligt appasimento-metoden. Man har alltså till 60% gjort ett konventionellt vin och resterande 40% av druvorna har man torkat i små trälådor. Sedan blandar man in 15% vin från förra årgången som legat 12 månader på amerikanska och franska ekfat.

Jag tyckte det lät intressant och förväntade mig en ripasso med en liten annan smakpalett. Tyvärr ger upplevelsen mig ingenting. Doften är mycket bärig med röd frukt och körsbär. Den doftar ung och enkel. Smaken är varm och rejält eldig (14,5%). Vinet är BiB-mjuk och helt utan tanniner. Väldigt bärig och syltig. Avslutet är eldigt och en känsla av övermogen frukt.

Näe, det här går direkt till frysen för framtida såser.

2008 Passitivo Primitivo, SB 73799, 89:-

Chablis Grand Cru 2008

Idag provade jag 2008 Chablis Grand Cru i Spegelsalen på Grand Hotell. Det var förvånadsvärt lungt där, vilket gjorde att jag kunde prova vinerna i min egen takt och ta god tid på mig att fråga ut vinmakarna om diverse nörda vindetaljer. Jag har tidigare sagt att Chardonnay inte varit något för mig. Jag har provat några Premier Cru men inte Grand Cru. Så jag tog det här tillfället i akt för att ge det ett sista försök att hitta halleluja-moment.

I ärlighetens namn ska jag säga att det fanns fantastiska viner. De bästa var otroligt rena i smaken och så fyllda med mineraler att det var som att tugga flinta. Så jag böjer mig för Chablis Grand Cru och längtar redan efter nästa tillfälle.

Över lag tycker jag 2008 var publikt fruktig och inbjudande. Stor och fyllig kropp med tydligt underliggande mineralitet. De 2007 som fanns att prova hade en mer stramare och kanske mer klassisk stil. 2006 var mer lik 2008 i sin stora fruktighet och stora kropp, men kanske saknade den där sista knivskarpa mineraliteten som 08:an har.

Om jag ska gå in på Grand Cru-lägen så var det kanske lättare för mig som nybörjare på Chablis att älska Vaudésir, Bougros och Blanchot lägena. Les Clos och Les Preuses hade en större komplexitet och tyvärr ofta mer ek i sig. Det var något som jag snabbt konstaterade, att min smakpalett önskar så lite ek som möjligt i Chablis. Å andra sidan så behöver jag kanske mogna i min palett inför Chablis och kommer senare att uppskatta eken mer.

Här var de som smakade bäst i mitt tycke:

2008 Chablis Grand Cru Bougros, Domaine Drouhin Vaudon

2008 Chablis Grand Cru Vaudésir, Domaine Gérard Tremblay

2001 Chablis Grand Cru Vaudésir, Domaine Gérard Tremblay

2008 Chablis Grand Cru Vaudésir, Domaine des Malandes

2002 Chablis Grand Cru Les Clos, Domaine des Malandes

2007 Chablis Grand Cru Blanchots, Château de Viviers

2008 Chablis Grand Cru Preuses, Domaine Simonnet-Febvre

2007 Chablis Grand Cru Preuses, Domaine Simonnet-Febvre

2008 Chablis Grand Cru Les Clos, Domaine Servin

2008 Chablis Crand Cru Les Blanhots Réserve de l´Obédience, Domaine Laroche

Enkel vinprovning

Agne och Eduardo kommer över på en enkel vinprovning. Upplägget var enkelt. Tag med en valfri flaska vin så provar vi blint. Inget pretentiöst, utan helt avslappnat. Grytan hade jag gjort redan dagen innan, likaså så pannacottan. Vi började med att väcka liv i smaklökarna med litet champagne.

Jag valde mellan Bollinger eller Roederer, det blev det sista. Här förde vi inga anteckningar, utan lätt oss väl smaka. Det som ändå stack ut var den otroligt brödiga tonen. Det är nästan så vi tror att det kan vara något defekt över vinet. Visst har denna NV vilat på hyllan i ett par år, men kan det bli en sån skillnad. Det kom upp att vi tyckte den påminnde om en mogen champagne.

NV Louise Roderer Champagne, SB 7602,

Första vinet av trissen är mitt val. Agne och Eduardo provar blint.

Först en tydlig alkonstinn doft. Väldigt tydlig på korintrussin. Mognadstoner varvas med lagerblad, örter, svarta oliver, Cuba-cola och brända fat.

Smaken sjunger av mogen frukt och komplexitet.. Djup och smakrikt. Även här tydliga korintrussin. Den där mystiska undervegetationen som går åt svamp och skog. En hel del mörka plommon, russin och söta mogna frukter. Avslutet är långt och väldigt spännande. Otroligt gott.

1999 Valpolicella Superiore Giuseppe Quintarelli, N/V, 499:-

Här är det litet svårt att ursprungsbestämma pga mognadstonerna. E var och nämde Rhone men lutade mer åt en mogen Napa Cab. A kände igen sig från en del Aussie men även Napa han med. Nu gjorde jag det inte lätt för dom, med att välja en Quintarelli. I den här flaskan samsas både Corvina, Rondinella, Cabernet Sauvignon, Nebbiolo, Croatina och Sangiovese. Alla var dock överrens om dess kvalitet och väldigt goda smak.

Nästa vin står Eduardo för.

Här lyfts doften fram av mörk frukt med kaffetoner. Jag hittar en sälta i doften. Tydliga mörka körsbär och en uns blyerts. Allra tydligast är dock kaffearomen.

I munnen agerar vinet stramt och strigent. Fortfarande mörk frukt med mörka körsbär och kaffe, men med tydlig fathantering. Avslutet är ok med fat och mörk frukt.

2004 Brunello di Montacino Val di Suga, SB 42302, 255:-

Här är jag insnöad på Bordeaux. Stramheten och blyertsen fick mig att söka dit. Agne kom väl inte fram till ett beslut, men att det var Europa var han övertygad om. Vinet var är ok, inte det mest spännande kanske. Lite överekat tyckte vi alla.

Nästa vin bjuder Agne på.

Här är doften rejält flörtig och inbjudande. Nästan söt bärig, fylld med mogna, söta jordgubbar. Precis som koncentrerad Önos jordgubbssaft. Vanilj blandas med parfymiska inslag. Den är har en förförisk doft.

I smaken är vinet litet knutet och blommar inte ut lika mycket som doften. Friskt och medelfylligt med toner av jordgubb, röda körsbär och en lätt touch av fat. Avslutet är tyvärr i dagsläget alldeles för kort och lämnar en känsla av att blivit snuvad på konfekten.

2003 Brunello di Montalcino Ciacci Piccolomini, N/V, ca 330:-

Här var jag och Eduardo övertygade att den var Napa pinot noir! Allt fanns där. Sötvarm frukt med mogna jordubbar och vanilj. I smaken stämde det inte riktigt, men vi gick ändå på vår instinkt.

Fantastiskt roligt att vi alla tre valde ett italiensk vin, och av dessa tre blir det två Brunellon. Vi hade hela välden att välja på och valde två viner som höll oss inom några kilometer från varandra. Det tredje med några mil. Otroligt roligt och trevligt. Sen att vi alla tre var ute och cyklade gjorde saken bara ännu roligare. Sån´t är livet inom vinprovning.

Till desserten korkade jag ur denna lilla sötnos, från favorit producenten i Ungern; Szepsy! Att han gör landets bästa tokajer är det ingen tvekan om. Här är det en Szamorodni vi provar. Om jag förstått det rätt så blir det en Szamorodni om restsockret ligger under 60 gram per liter.

Vinet har en underbar doft av botrytis och citrus, aprikos, honung samt grapefrukt. Smaken är söt med fantastisk syra och toner av citrus, honung och aprikoser. Avslutet lämnar ett skönt inslag av grapefruktskött. Som att dricka solsken. Tack Stephan för att du gör det möjligt.

2006 Tokaji Szamorodni, István Szepsy, N/V ca 500:-

Det här var riktigt kul. Vi måste göra om det här. När kan ni?

2008 Kungfu Girl Riesling

" It´s just booze - drink it " är ett citat av Charles Smith från vineriets hemsida. Här vill man göra moderna viner som ska drickas unga. Då marknaden till största del består av människor som köper vin för att dricka direkt, är hans Modernist Project ett svar detta faktum. Charles Smith är en gammal rockbands-manager som spenderat ett decennium i Skandinavien, men är ursprungligen från norra Kalifornien.
Svartvita etiketter med tuff design ger en smal publik. Hoppas innehållet leverar kvalitet! Deras 2005 Old Bones Syrah fick trots allt 99 poäng av Parker.

Vinet har en mycket fruktig doft som är druvtypisk för riesling. Fräsch Granny Smith-äpple ton och en dusch av päron kommer upp. En hint av litet gula exotiska frukter också. Ju varmare vinet blir i glaset, ju tydligare känner jag blöta stenar.

I munnen känns vinet fruktigt, inte knaster torr men inte heller söt. Druvsöt brukar man kanske benämna det. Tydliga toner av Granny Smith-äpplen och päron. En förnimmelse av mineraler eller blöta stenar och litet petroleum som svischar förbi i farten. Avslutet saknar litet av den där grapefrukt-knorren, utan den är lite rundare och snällare. Säkert pga av sin druvsötma.

Ett mycket gott vin. Inte stort eller komplext, utan bara rent av gott. Passar säkert ypperligt till asiatisk mat, men jag drack det rakt upp och ner och det gick alldeles utmärkt.

2008 Kungfu Girl Riesling, Washington State, USA, 110:-

2001 Vigna Piaggia Brunello di Montalcino

Det har blivit lite för lite vinprovning på sista tiden. Pga av alldeles för mycket jobb och en nyinköpt gård på landet. Därav ett glest bloggande också. I helgen som var fick jag möjlighet att åter stifta bekanskap med ännu en flaska av Brunellon som jag fått av Peter.

Doften är stor och läckert inbjudande. Charmen ligger i dom röda trädgårdsbären och ett pust av torra kryddor. En förnimmelse av tobak och en viss mognadston förstärker viljan att få vinet i munnen.

När så vinet äntligen landar i munnen fylls gommen med underbara toner av röda, söta trädgårdsbär, en näve körsbär, tobak, läder, torra kryddor, snygga fat, svamp och undervegetation. Det här vinet sjunger det verkligen om nu. Det är defentivt på sin topp och får mina läppar att le.

Sen kommer frågan: Varför köper jag så lite Brunello när det kan smaka så här gott? Men så kommer jag ihåg att jag faktiskt köpte i måndags, när Ugolforte släpptes. Denna var riktigt läcker på vinmässan Italiensk vindag förra månaden.


2001 Vigna Piaggia Brunello di Montalcino, Abbadia Ardenga, ca 50 euro.