Cucullar och Quintarelli

Vi blir bjudna över till Agne och familj. Då vet man att det blir gott i glaset. Jag tar med en flaska också. Vi grillar karré och äter coucoussallad till, sommaren är här. Först ut häller Agne upp en skvätt från något han spart från igår.

Jag tar mig en sniff. Det doftar mörk frukt med drag åt björnbär. Fatig och lite rökig. Frukten känns lite kärnig också.

Smaken är lite syltig och domineras av mörk frukt. I munnen känns vinet lent men lämnar ett litet bett på slutet. Tonerna går åt björnbär, vanilj, fat, eukalyptus men är också rökigt och lite gräsigt. Den är helt enkelt god. Inget att ta fram till finmidda´n, men absolut till fredagsmyset. Jag gissar att det är en Cabernet Sauvignon från Sydafrika.


Svaret är: 2006 Eikendal Merlot, Sydafrika, SB 95093, 108:-




Sen går vi på det tunga artilleriet. Agne har dekanterat vinet i sin karaff i hela sju timmar. Jag har ingen aning vad som bjuds, men här är mina intryck:


Doften är tydlig på fuktig jordkällare! Korkskadad? Efter hand vädras den bort. Mörk frukt med drag åt körsbär, körsbärskärnor. Men framför allt är det nån slags mineralitet eller sten eller grustag som känns tydligast. Doften känns igen. Kan det vara en bra Brunello?


Smaken är rejält stram och sträv. Vinet känns ungt och koncentrerat. I frukten gömmer sig syrliga körsbär och fina jordgubbar. Även i smaken finns en känsla av jord eller sten eller mineraler, terrior kanske. Vinet har ett långt avslut. Sammanfattningsvis tycker jag att vinet är riktigt gott om än ungt och tufft i nuläget. Ge det några år och det kanske blommar ut. Men jag gissar på att det är en Brunello.


Svaret är: 2004 Cucullar, Montsant, Spanien, SB 96487, 279:-



Det var helt fel gissat. Montsant har jag ju provat vid flera tillfällen. Distriktet omgärdar Priorat. Och visst är vinerna här ifrån tuffa och koncentrerade. Jag tycker också att jag senaste tiden kännt denna mineral-känsla som jag nämde i dessa viner. Så jag borde ju ha plockat denna rätt, men det är lätt att vara efterklok. I det här vinet är druvblenden 45% syrah, 20% cabernet sauvignon, 20% cariñena och 15% garnacha. Tack Agne för den upplevelsen.



Nu är det min flaska som ska låta sig smakas. Här har det bara hunnit dekanterats i ca en timme innan vi provar. Så här är våra intryck av den:


Doften är riktigt komplex. Lager på lager av intryck som växlar hela tiden. Torkade kryddor, svagt av stall, fikon, russin, tång i havsbris, röda bär, smultron, jordgubbar, körsbär och slutligen rosor. Wow, Agnes leende går från öra till öra. Men vad är det, frågar han. Färgen på vinet är vackert orange tegel.


Smaken växlar intryck hela tiden. Den går från körsbär, torkade kryddor, ceder, jordgubbar, lätt touch av en elegant och snygg amarone med lång komplex eftersmak till russin, svamp, mogen frukt, sötfruktig och spritig.
-Skitgod, säger Agne. Med slutsats av färg och doft säger han att han tror det är en Pinot Noir, men tillägger att smaken för honom till Italien. Alltså en Pinot Noir rån Italien blir hans gissning.


Svaret är: 1999 Valpolicella Superiore, Quintarelli, Italien, SB 74283, 499:-

Det är andra gången vi provar denna Valpolicella. Min första stora "hallelulja-moment" var när jag fick prova en skvätt av Quintarellis Amarone 1997, sen dess är jag såld. Tyvärr räcker inte min plånbok till hans topp viner, så jag får nöja mig med den här. Men vilket vin det är! Här har han blandat Corvina, Rondinella, Cabernet Sauvignon, Nebbiolo, Croatina och Sangiovese. Quintarelli släpper alltid sina viner när dom är mogna och drickfädiga, just nu är det årgång 2000 av detta vin som finns i best. sortimentet. För Agne var detta det bästa han provat hittills i år. Jag håller med om att den kvalar direkt in på årsbästalistan.

"Terminsavslut" med bravur

Då var det dags för den sista mitt-i-veckan provningen för Patrik och mig innan semestern drar igång. Under våren har det blivit flera tillfällen då vi träffats och haft fantastiska stunder, men denna, säsongens sista, var nog den absolut bästa.

Vi började prova två sorters champagne. De provade vi inte blint, då våra referenser av champagne är begränsade.

Först ut var denna standard cuveé från Louis Roederer.

På doften är den väldigt fruktig med klassisk brödighet. En hint av blommor svischar förbi. Smaken har en riktigt frisk syra som retar aptiten. Mycket fruktigt. Torrt och med toner av fläder och stjärnfrukt. Gott.

NV LOUIS ROEDERER BRUT PREMIER, SB 7602, 375 ML 185:-

Den andra champagnen är en rosé från Deutz. Den köpte jag på La Fayette i Pris för ett par veckor sen.

Här är doften mer åt smultron och melon. Det känns att syran är lägre än Roederern. Smaken ger från sig smultron och har mycket riktigt en lägre syra. Avslutet är angenämt bittert som för tankarna till blodgrape. Gott.

NV DEUTZ ROSÉ, 375 ML 21,80 EURO


Till champagnen så åt vi naturella saltade chips, på rekommendation av Patrik. Det passade förträffligt till. Det salta och lite oljiga blev ett fint samspel med det torra bubblande vinet. Vi provade två sorter, Lantchips och Änglamark. För mig var Lantchipsen godast till skumpan.



Sen gick vi på rödvinet. Som brukligt stod jag för en och Patrik för den andra. Vi dekantera vinerna i ca 1 timme och vi provade varandra helt blint.

Först ut var mitt vin.

Doften är rejält stor och kraftfull. Mörk frukt som är fylld med diverse charkuterier. Långpeppar. Tydlig animalisk. Läcker kola. Doften är tamejtusan riktigt bra. Wow!
Smaken är rejält fyllig och kraftfull. Extremt kompakt och tydligt eldigt. Kärnor kommer till tals. Långt, långt avslut som är beskt och har en "knorr" på sig. Efter 3 timmar finns en känsla av blommor i avslutet. Nä, smaken hänger inte med i doftens lovord. Synd, för doften platsar på årsbästalistan.

Patrik gillar vinet också. Han gissar direkt på Kalifornien, men har svårare att pricka druvan. Han nämner Zinfandel. Jag kan förstå honom, smaken är nästan zinfandel-lik. Men skickligt ändå av Patrik att hitta rätt distrikt.


2004 OJAI WHITE HAWK SYRAH, SB 98062, 319:-


Ojai är lite av en husfavorit här hemma. Den här vingården är planterade med oympade vinstockar. Kanske det som ger den tuffa smaken? White Hawk Vineyard är planterad på en kulle i ren sand i Cat Canyon nära Los Alamos i Santa Barbera County.





Nästa vin är Patriks och som han sa: plockar du den här så har du min respekt.


Doften är tydlig på stall, dynga och hö. En nästan sötfruktig doft som drar åt röda bär och körsbär. Lite Bordeaux-lik. Väldigt charmig och läcker doft som vi går igång på. Den här lovar också mycket gott. Mums. Efter 4 timmar kan vi hitta tulpanvatten i doften.
Smaken är stram men elegant. Frukten är läskande och sötaktig med toner av röda bär, nästan dessert-lik. Smakar lyxigt välgjort. This I like!

Min första tanke går till bordeaux, men ju mer jag provar säger mig dom där körsbären att det här är Italien. Tankarna förs till Toskana men inte Sangoviese utan hellere Merlot och Cab. Den påminner mig faktiskt starkt av en annan favorit, Guidalberto från Tenuta San Guido. Läs om det här. Så jag drar till med en gissning på att det är en Supertoscan. Med ett glatt leende ställer Patrik fram flaskan:

2006 LE CUPOLE, TENUTA DI TRINORO, SB 80093, 289:-

Se där en Supertoscan från Tenuta di Trinoro. Här är det en blend av 47% Cabernet Franc, 32% Merlot, 12% Cabernet Sauvignon, 3% Petit Verdot, 4% Cesanese och 2% Uva di Troia.
Tydligen var detta ett ångerköp av någon kund som inte hämtat ut sin beställning, var på 6 flaskor hamnade ute på hyllan. Jag hoppas Patrik köpte resten av flaskorna också för det här var jätte gott. Helt klart ett av årets bästa vinupplevelser. Tack Patrik.



Ett måste i var mans hem! En ostgiljotin. Inköpt på La Fayette i Paris.


Patrik min vän, jag ser fram emot höstens alla provningar. Det handlar om att LEVA.

2008 Dolcetto d´Alba Vigna la Costa

Vardags vin mitt i veckan efter en tokstressig dag på jobbet, är icke att förakta. Dolcetto drack jag i mängder förr, men nu var det ett tag sen sist. När jag såg den här på butikshyllan kände jag att tiden var inne. Sen hjälpte nog det romantiska etiketten till att styra mitt val. Ja, jag vet att jag lät mig påverkas av skicklig marknadsföring, men det var ingen kattformad blå flaska iallafall.

Doften är för mig klassisk italiensk, med bärig frukt som drar åt mörka körsbär och lite jordgubbar. I det unga vinet finns fatens vanilj och knäckiga toner tydligt.

Smaken är väldigt tydlig på sura mörka körsbär, men också en skvätt jordgubbar och vanilj. Vinet känns läskande att dricka men torkar ur munnen rejält. Ingen strävhet utan smooth. Helt ok vin en kväll framför TV när som jag just nu söker det okomplicerade.

2008 Dolcetto d´Alba Vigna la Costa, Piemonte, Italien, SB 97987, 73:-

***** Rehab i Stallarholmen

I helgen blev hela familjen utbjuden till Stephan och dennes familj. Där blev vi bortskämda och uppassade likt ett 5 stjärnigt hotell. Efter en rundtur på gården där barnen kunde hälsa på hönsen, kalkonerna, geten, katterna och hunden, bjöds vi på en rosé. Med minnet färskt på Patriks och min rosé provning härom veckan, så blev jag glatt överraskad när denna lilla godsak satt helt rätt. Just här ute i skogen med trevligt umgänge var det här vinets rätta plats och tid. Därefter fick vi uppdukat en massa meze-rätter som Stephan förberett i sex timmar dagen innan. Med nygrillade lammkotletter och lantbröd frossade vi de härliga turkiska rätterna. En spanjor stod rak i ryggen och lät sig smakas till denna fest. Därefter täljde vi fina bitar av en jordlagrad pecorino och lät det sköljas ner med en bordeaux. Varpå tröttheten drog ner ögonlocken och somnade.

Med fortsatt hög service knackade Stephan på och väckte oss på morgonen med famnen full av badlakan och lät meddela att bastun var klar att användas. Vi satt både länge och väl och svettades för att sedan kylas ner ute mot husväggen med en dusch i enbart kallvatten. Innan värdparet serverade frukost fick vi även prova på och ligga på spikmatta. Det var överraskande skönt. Efter en ungersk frukost var det fria aktiviteter på gården. Innan hemfärd tog vi oss tid att avnjuta en god cigarill från Davidoff.

Tack Stephan och Åsa för en mycket uppskattad helg. Säg bara till när ni orkar ta emot trötta stadsbor igen och vi kommer på en gång.

Den här rosén bär på en fräsch doft med tydliga drag av smultron. En läcker ton av mineraler och även toner åt rabarber gör inte det hela sämre. Vinet upplevs väldigt somrigt och inbjudande.

Smaken är förstås sommaren buteljerad. Rikligt med smultron och en skvätt hallon. Mineraler som gör allt läskande gott. I avslutet återfinns en liten angenäm bitterhet som liknar blodgrape. Helt klart en av de bästa roséer jag provat.

2008 Rabl Zweigelt Rosé, Österrike, SB 95120, 85:-

Till maten gjorde Emilio Moro´s Malleolus väl. Doften är riktigt mörk med nästan sötfruktig doft. Mest tydligast blir chokladtonerna, men även fatkaraktären och vaniljen. Under det framkommer mörka körsbär och lite örter. Doften är faktiskt underbar och jag går igång ordentligt.

Smaken motsvarar doftens avtryck. Mörk frukt som är rejält chokladig. Mycket fat blandas med mörka körsbär, björnbär och vanilj. Munkänslan på vinet är kompakt och fylligt. Avslutet är långt och gott. Efter en tid i glaset kommer en syrlighet fram i avslutet som bär upp vinet ännu bättre. Det här smakabra.

Jag minns en provning där vi drack den här och då blev jag inte jätte imponerad även om det var gott då också. Läs mer här.

2006 Emilio Moro Malleolus, Spanien, Ribera del Duero, SB 95090, 299:-

Till pecorinon korkade Stephan upp denna. Doften går åt dov mörk frukt. Massor med läder och toner av jord. En svag nyans av undervegetation hittar vi också. Även en animalisk doft och lite av blyerts.

Smaken är franskt stramt med en frisk syra. Tydliga tanniner lämnar sina avtryck i munnen. Toner av mörka körsbär och läder låter sig höras. Ett medellångt avslutet med tydligt syrligt slut. Helt ok bordeaux med schysst prislapp.

2005 Les Hauts de Granget, Saint-Emilion Grand Cru, SB 3814, 149:-