1999 Chateau Montus Cuvee Prestige

Nyhet i december släppet. Den här var jag extra nyfiken på. Har alltid gillar Brumont's viner, och kan man få ett tillfälle att skippa tio år i källarn, så är ju det lockande. Tannat är ju som bekant ett tuff liten rackare till druva. Det har sagts att dess frukt fått kapitulera innan ens tanninerna börjat rundats av.

Vinet har en skön doft som jag faller för direkt. Det känns lite skönt skitigt med sin stallbacke, gödsel, höstskog och sina animaliska drag. Här finns också läder, korinter och stram mörk frukt.
I munnen är vinet stramt och nyanserat. Tanninerna är tydligt närvarande och skriker efter en fet och gräddig sparringspartner. Syran är bra och gör vinet fräscht. Tonerna går åt mörkröd frukt och fat, läder, cigarr, korint, anis och ceder. Avslutet är långt, torrt, strävt och riktigt gott.

Ett vin helt i min stil. Jag är glad att fått prova det. Min gode vän Patrik har en imponerade samling Montus. Undrar när det vankas en vertikalprovning? ;-)

2008 La Turque

Ännu ett privilegium att få ett smakprov v ett stort vin. Guigal's LaLaLa viner har jag bara fått läsa om tidigare. La Turque är bara en hektar stor vingård i de branta sluttningarna i Cote-Rotie, på Brune sidan. Skördeuttaget ska visst ligga på 35 hl/ha, och vinet har legat hela 42 månader på fat. Övervägande Syrah ( 93% ) och sen en liten del av Viogner ( 7% ).

Efter 2,5 timme i karaff så slår doften stort mot näsan. Galet mycket med nymald svartpeppar. Jag hittar lite nejlikor också som för tankarna till jul. Doften är stor och djup. Tonerna går åt det mörk/röda hållet. Mörka hallon, björnbär och plommon. Över fruktlompotten svävar en läcker blommighet. Jag tycker också mig känna nysågat damm av ek. Jag hittar inget av charkerureier och rökt korv som jag trodde skulle finnas där.
I munnen är vinet stort och frukten är tät. Det som slår mig direkt är balansen. Allt känns i perfekt harmoni. Frukten, syran, alkoholen, eken och t.o.m de tätt inbakade tanninerna. Det hela gör det enormt drickvänligt men med en sådan härligt tät dyr frukt. Eftersmaken ligger kvar lääänge, och man vill bara ha mer när den lämnar munnen.

Jag får ett smakprov till. Då har vinet varit i 8 timmar på karaff. Nu är svartpepparn nertonad och en ljuvlig sötma har klivit fram. Lite babyhull. I munnen har vinet inte ändrats något, det är fortfarande sjukt gott i sin perfekta balans.

På träningsläger med Patrik

Den 8 december träffas gubbarna i det vingäng jag tillhör. Patrik, som är en av dem, såg till att gårdags kvällen blev ett träningsläger inför kommande drabbning. Patrik och hans underbara hustru Carina tog med sig lite hummer och två flaskor. Jag hade laddat upp med två buteljer och ett häng fasanbröst. Vi kokade buljong på skrovet som fick användas som bas till en svamprisotto. En rödvinsreduktion gav en extra kick till rätten.
En snabb resumé på vinerna som fick sätta livet till.

2004 Barolo Terlo Ravera från Marziano Abbona, hade en stört skön klassisk doft med rosor, körsbär och lösningsmedel. Smaken bar på begynnande mognad men hade en torr och läskande fräsch frukt. Tanninerna låg som ett skönt pulver i munnen. Körsbär, torkade rosblad, torra skafferikryddor och torrt läder är förbannat gott att dricka.

2007 Pommard 1er Cru Le Clos des Boucherottes från Domaine Coste-Caumartin, hade ett överflöd av övermogna jordgubbar, bigarråer och en viss mineralitet i doften. I munnen var vinet elegant och slankt. Syran var lite lägre än väntat. Körsbär, jordgubbar och en del murriga toner åt det animaliska hållet återfanns i smaken.

2005 Mille e una Notte från Donnafugata, är en helt annan historia. Doften är läckert mörk och solbränd.I munnen är det brända körsbär, torkade fikon, torr mörk choklad och framför allt tobak som känns. Ett tag är det enbart tobak i smaken, men till slut släpper det taget och de andra tonerna kan bre ut dig. Trots sin mörka fumlighet så är vinet rejält friskt med sina höga syror. Det var längesen sist jag provade vinet och jag gillar det varje gång.

2010 Guidalberto från Tenuta San Guido, är en tok ung liten snygging. Efter en rejäl luftning ger den ifrån sig läckra söta röda trädgårdsbär, Bourbon vanilj och snygg dyr ekbehandlinh. Fräsch och läskande i munnen medlen tät frukt åt söta röda bär hållet. Tjusigt och gott. Lite spretig till en början med ge det tid och här har vi en riktig liten skatt.

Tack Patrik och Carina för en bra träning. Så här kan mina träningspass se ut flera dagar i veckan, tack.

2000 Conteisa A. Gaja

Igår fick jag ett smakprov av Angelo Gaja's Conteisa. Vinet hade tolv års mognad på nacken. Jag ser det som en ynnest varje gång jag får någon av Gaja's Barolo /barbaresco viner i glaset.
Vinet fick stå i 1,5 timme i glaset efter öppnandet. Doften är djup och komplex. Klassiska nebbiolo toner släpps loss. Tydlig målarlåda, lite aceton, fin tjära, de vackraste rosorna att dofta på och så massor med färsk svart tryffel. I munnen är vinet elegant men med en fantastisk underliggande kraft som får vinet att ligga kvar länge i munnen. Mina vänner som inte har provat Barolo så ofta men vet prislappen på flaskan blir först besvikna på lättheten. De tror oftast att dyrt vin ska vara en käftsmäll av kompakt frukt. Jag älskar elegansen och den läskande känslan. För läskande är det, med sin höga syra. Tanninerna är lena och bär vinet rakryggad. Perfekt att dricka nu, men klarar många år till på rygg. Smaktonerna går åt mosade körsbär, små söta röda bär, lite läder, rosblad och skitsnygg dyr ek. Sa jag att avslutet är långt och sanslöst gott?

1997 Chateau Pichon Longueville Comtesse de Lalande

Jag dricker alldeles för lite Bordeaux. Det måste jag ändra på. Det blir att investera i det distriktet ett tag framöver. Sen är det bara vänta en si så där 10-15 år.

Den här flaskan är klockrent ursprungstypisk i min mun. Doften har slöjor av fräsch mint, ceder, torr tobak, lite hö, svarta vinbär, björnbär och mörka hallon. En härlig ton av mognad. I smaken finns en läcker balans, syran är pigg, faten känns i lagom dos, läskande lätt att dricka, medelfyllig, inslag av mörk och röd mogen frukt, läder, tobak och mognadstoner.

Det här passar min smak perfekt. Så trevlig att dricka.

1934 Vinho do Porto

Mogna viner är bland det roligaste jag vet att få prova. När min goda vän Svempa ringer och frågar ifall jag vill prova en gammal port, är jag inte den som tackar nej. Hela kvällen blev helt fantastisk med flera väldigt bra viner, gemensamt lagad mat och nya vänner.

Vi var lite oroliga att dra korken ur flaska på denna 78-åring, men det gick skrämmande lätt. För lätt? Korken visar sig vara nästan helt svart av vinet. Vi häller upp på karaff och slår nästan direkt upp i glasen.

Jo då, det här lever fortfarande. Doft och smak är super läckert. Full med mognad men med vigör kvar att klara flera år till. Torkade dadlar, valnötter, gula sultan russin, läder, mogna biggaråer, mjölkchoklad russin/mandel
och bränt socker. Långt, långt avslut. Syran är god och sötman har rundats av.

Wow så gott och häftigt vin. Åldern ger en extra dos med respekt över upplevelsen. Någon information om producent går inte att få tag på genom etiketten. Mina Vintage 1997 lär jag väl få dricka vid min 80-års dag.

Tack Svempa för en kväll med klass.

2009 Walter Hansel North Slope Pinot Noir

Amerikansk Pinot Noir när det är som bäst? Varje gång jag provar det här vinet så blir jag hänförd.

Doften är sval men söt på ett amerikanskt sätt, om det nu låter vettigt. Fylld med söta asiatiska kryddor, solmogna jordgubbar och trädgårdsbär. Här finns också den där gula tonen av söt mogen gul mango. Doften har en ton av vispad grädde som får en att tänka på hallongrädde karameller.
I munnen får jag fräsch skolmogen frukt med inslag av mogna jordgubbar, trädgårdshallon, rabarber och kola. Allt bärs upp av livliga apelsinsyror. Ack så gott det här är. Hoppas jag får tillfälle att prova den igen.

SB : R.S.
Pris : 329:-